Årskrönika 2019

Så har ännu ett år rusat förbi! Ett år som har varit fantastiskt på så många sätt, fyllt med upplevelser, skratt, kärlek och glitter. Men även en kropp som inte riktigt velat vara med på samma noter som jag, stressigt på många plan och ibland för lite tid tillsammans med de som betyder mest.

Januari började på bra sätt då jag och Magnus tillsammans med Camilla och Daniel skålande in 2019 i Göteborg. En kväll med god mat, gott vin och superbra sällskap. Att sedan börja dagen med en mumsig hotellfrukost gjorde starten på året ganska bra.

Träningsmässigt hade jag en toppenmånad och kroppen kändes stark och snabb. Så stark och snabb att jag och Camilla vann massa fina priser på Icebug Winterrun. Eller, ja, nu kanske det inte var vår speed i löpspåret som var det vinstgivande konceptet utan snarare vår outfit! Vill du läsa mer om loppet gör du det här

 

Februari började med en riktigt dålig känsla i kroppen och jag var trött, sliten och benen ville inte springa alls. Jag slet med mej själv och fattade ett beslut att jag inte skulle springa några lopp under året då jag kände att kroppen inte svarade som jag ville och jag kände att jag varken ville pressa kroppen eller huvudet. Det kändes som ett bättre år att låta själen och sinnet få vila och göra det som kände bra. Det enda loppet jag skulle springa var det jag och Camilla vann som enhörningar.

Våren rullade på och jag höll mitt löfte om att inte springa några lopp. Däremot ställde jag i april upp som support när några av mina kompisar sprang ett 6-timmars lopp i Göteborg. Bara för att jag inte vill springa innebar inte att jag inte vill hjälpa mina kompisar till prestation och det är en härlig stämning när man är med på ultralopp. Är du nyfiken på en annan del av ultrabubblan kan du läsa om det här

Våren fylldes av jobb, löpning och många skratt. Fullbokade event, att hjälpa andra med löprelaterade mål och skogslöpning utan press var min melodi. 

I juni såg jag ett inlägg på Facebook om att en kvinna vid namn Åsa sökte en ledsagare till UltraVasan 45 och utan att jag en tänkte hade jag skickat ett meddelande till henne och vips så skulle jag springa Ultravasan i augusti, trots att jag inte skulle springa några lopp i år. Spontana infall är lite min styrka och svaghet.

Strax innen semestern åkte jag och Madeleine upp till Stockholm och gick en fantastisk kurs, MammaMage. Så skönt att få ännu mer kött på benen när det kommer till bålträning och att stärka kvinnors hälsa ännu mer.

I juli drog jag på tjejhelg i Tylesand innan det var dags för mej att gå in i ultrabubblan som support igen. Min grymma kompis Therese sprang Ultra SM i Ljungskile tillsammans med flera andra kompisar. Det var ett fruktansvärt väder med regn och kyla med alla krigade på som hjältar och Camilla och jag langade energi allt vi kunde. Läs mer om det här

img_0349

Semestertider och vi njöt av ledigheten och var på små trippar till Stockholm och Köpenhamn. I mina ögon hade vi en perfekt semester med massor av ledig tid och jag kände mej utvilad och redo för att ta tag i hösten med jobb, underbara event och en hel del äventyr.

Det första äventyret började den 17 augusti då jag tillsammans med Åsa skulle ta oss an 45 km i Dalarnas skogar. Vi hade bara träffats en gång innan och sprungit tillsammans så det skulle verkligen bli ett härligt äventyr. Och det blev det. Tillsammans tog vi oss genom skogen och krigade oss igenom skogsstigar, geggapölar och ösregn. Jag är så imponerad av denna kvinna som inte ser några hinder i livet. Har du inte redan läst inlägget gör det pronto! HÄR  är länken!!

img_1548

Några veckor senare var det dags för nästa äventyr. Tre dagars löpning med Camilla i Bohuslän, Icebug Xperience WestCost Trail stod på schemat. Tre dagar i fantastisk natur och ett riktigt njutningsfullt äventyr. Makalös natur, klipplöpning, havsluft,  båtresor, spa-tid och ett hotellrum som luktade träsktroll. Att avsluta den tredje dagen med att springa på stranden och låta vågorna svepa över fötterna samtidigt som jag såg mållinjen var fantastisk. Det är verkligen  ett lopp jag vill springa igen. Inte på något sätt för att prestationen utan för upplevelsen, naturen, känslan och gemeskapen under loppet. Jag kan varmt rekommendera detta loppet.img_2176

Nu började höstens jobb på riktigt och Madeleine och jag var så glada att vi lyckades med att få tre fullbokade event Isaberg PowerweekendMom on Retreat och Hofsnäs Bootcamp – Rain Edition Jag är så glad och tacksam för att jag har ett jobb som jag älskar och att jag får en möjligheten att få träffa så många inspirerande kvinnor. Och så tacksam för att jag har en otrolig vän och kollega i Madeleine.

Årets stora äventyr, min Nepalresa närmade sej med stormsteg men först skulle jag hjälpa min vän och ”adept” Emma att klara sitt mål som hon jobbat så hårt för under året, att springa 21,1 km. Hon och Hanna kom hem till mej och vi tog en fin runda runt Torpa och Hofsnäs och som hon klarade uppgiften! Jag var så stolt över Emma när vi var klara. Att se hennes stolthet över sin prestation är värt allt för mej. Men det jag är mest stolt och glad över är hennes nyfunna glädje inför löpningen. Jag kunde inte be om ett bättre avstamp innan min resa.

Den tredje november var det dax! Min drömresa! Nästan två veckor i Nepal tillsammans med min älskade vän Sara. Jag har drömt om att resa till Nepal sedan jag var tonåring och äntligen, äntligen var det dax för mej att få se bergen som alltid lockat mej. 

Jag tror inte det var något som gjorde mej besviken på resan, även om maten inte var det min absoluta favorit. Naturen, naturen, naturen. Det bubblar fortfarande i mitt hjärta av lyckan av att ha fått se Mount Everest, haft möjligheten att vandra i Himalaya och att få se hur solen färgar bergstopparna guldfärgade när solens strålar träffade snön under soluppgången. Jag kan bara kalla det för magi, naturens magi och jag är så tacksam för att jag har gjort denna resan och att jag fått dela den upplevelsen med en av mina bästa vänner. Jag skrev ett tredelat inlägg som du kan läsa om här.

img_1487

December rullade på i full fart, galet mycket jobb och vansinnigt mörk och tråkigt väder men som alltid är det mysigt när advent kommer och jag ser alltid fram emot julledigheten. Att få göra ett litet bokslut på året, se vad jag har tyckt om , vad jag kan förändra, vad jag VILL förändra och hur jag vill se på det nya året.

Nu ser jag fram emot ett nytt spännande år. 2020 kommer bli fantastiskt. Jag känner det i magen. Jag tror på magiska möten, nya äventyr och förhoppningsvis förändringar. För det är genom förändring och möten som man växer och utvecklas. 

Jag hoppas även på kärlek, glädje och glitter i livet i mängder för mej, för dej och för alla runt omkring. Det och förståelse, ödmjukhet och öppna sinnen.

2020! Vi är redo för dej! Let´s sparkle!

img_1525

3 reaktioner till “Årskrönika 2019

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s