Nepal del 2 – Pokhara och Powerwomen!

Dagen efter Mount Everest-äventyret var det dags att flyga till Pokhara, som skulle vara våran startpunkt för vår vandring.

I nepalesisk anda var vi givetvis försenade och med över en timme extra på flygplatsen kom vi äntligen iväg på dem 23 minuter långa flygfärden från Katmandu till Pokhara. Och denna gången var det ingen som hade missat passet!

Pokhara är en mycket lugnare stad än Katmandu som ligger vackert vid en sjö. När Katmandu är en kakafoni av ljud- tutande bilar, motorer som varvar, moppar som puttrar och människor som tjattrar, är Pokhara betydligt mer ”västerländskt” på ett sätt. Det finns trottoarer, trafiken är inte lika kaotisk, det är renare och framförallt kändes luften mycket renare. Pokhara är en riktig charmig stad inbäddad mellan bergen och vid foten av en sjö.

Lakeside i Pokhara
Så vackert med sjön och bergen

Vid 16:00 var det ”trekking-möte” med företaget som skulle leda oss under vandringen 3 Sisters Adventure Trekking, ett fantastiskt företag som startats av tre systrar. Jag älskar det de har gjort i syfte för att stärka och utbilda kvinnor i Nepal. De har haft en tuff tid och jobbat i rejäl motvind då kvinnor har en lägre status i Nepal. Dessa tre power-kvinnorna har gett flera lågutbildade kvinnor en chans till arbete, utbildning och utveckling! Jag är glad att Rosa Bussarna väljer att arbeta med ett sådan företag. Det är så viktigt för mej att stärka kvinnors rättigheter i samhället!

Vi fick även träffa och hälsa på våra bärare och vi blev nog alla lite tagna över hur små och unga många av dem var. Med då företaget har en policy av att de måste ha fyllt 18 år för att jobba hos dem kändes det tryggt att de inte var barnarbetare iallafall. Vi hälsade och smålog mot varandra och jag såg fram emot att få prata med dem mer under vandringen.

Foto från 3 Sisters Adventure Trekking

Vid 18 var det välkomstmiddag nepaleslisk-style och vi fick ytterligare en gång stifta bekantskap med vår favoriträtt Dal Baht och en väldigt spännande efterrätt gjord på mandelmjölk och socker. Supersöt, ganska god och med världens konstigaste konsistens. Tänk riktigt torr fyllningsmassa, du vet det där gula man har i väggarna. Fast supergod!

Dal Baht- ris, linser och potatis
Utsikt från hotellet
Utsikt över Pokhara
Med min alldeles egna powerwoman, Sara

Nepal- del 1, Mount Everest, apor och begravningar

Jag sitter hemma i soffan med en kopp kaffe och försöker sätta ord på den fantastiska resa jag och Sara just kommit hem ifrån. En resa vi sett fram emot i ett år, en resa som har varit magisk på så många sätt.

För mej var det första resan med Rosa Bussarna, men Sara har rest med dem flera gånger och jag måste börja att säga att det var så bra att åka med dem! Enkelt, mycket aktiviteter men även egentid, vilket passar mej perfekt. Dessutom känns det som man kommer lite närmare verklighetens Nepal fast vi är turister. Vi har inte bott på lyxiga hotell hela tiden, vi har sett hur folket bor i bergen och vi har haft möjlighet att prata och umgås med lokalbefolkningen. Visst har vi varit riktiga turister men vi har även fått se verkligheten. Att få prata med lokalbefolkningen och höra hur de lever sitt liv. Att få se hur stolta de är över sitt land, hur de bara vill leva i fred och i samklang med människor och natur och hur ledsna de är över korruptionen som regeringen står för. Hur de saknar den gamla kungen som de respekterade högt och hur nyfikna de är på hur vi lever. För mej var det en av höjdpunkterna att hänga med våra bärare, att få prata med dem, eller att åka taxi med pratsamma chaufförer som pratade om allt som händer i landet, på gott och ont.

Och inte att förglömma, fascinationen över hur deras trafiksystem fungerar, bilar, bussar, moppar och människor i ett enda virrvarr. En massa tutande människor som inte verkar ha några regler men ändå såg vi inte en enda olycka eller arga miner. Det nepalesiska elsystemet lämnar också många frågetecken, hur tusan funkar det? Ett enda virrvarr och trassel av kablar som går härs och tvärs och hänger ner överallt.

Smala trånga gator i Katmandu

Turist i katmandu

Efter en lång flygresa mötte vi upp resten av gruppen och blev skjutsade till vårt hotell Holy Himalaya som ligger i stadsdelen Thamel, ett livligt område med smala gränder, fullfart på trafiken, små butiker och mängder av människor.

På kvällen var det dax för välkomstmiddag och vi blev serverade traditionell nepalesisk mat, bland annat Dal Bath som vi under vandringen åt typ dagligen, och fick se uppträdanden av traditionella danser.

Andra dagen blev vi upplockade av en buss och en briljant guide, Dev, som tog oss runt på en riktig turist-tur runt Katmandu. Utöver att vi fick se fina ställen var Dev riktigt bra som guide och pekade ut spännande saker och berättade om hur vardagen ser ut i Katmandu.

Vi började med ett besök på Monkey Temple, eller Swayambhunath Stupa som det heter på nepalesiska. Ett mycket gammalt buddhistiskt område med en berömd stupa ( den vita byggnaden ) olika tempel och mycket att titta på. Och givetvis som namnet antyder, en hel del apor!

Sara framför stupan i Monkey Temple
Bönerullarna som gick runt hela området. Visst är de vackra?
En av de många aporna

Efter det satte vi oss i bussen igen och åkte över floden till Patan, den tredje största staden i Nepal och tog ett besök på Dunbar Square. Ett gammalt område som betytt mycket för buddhismen och som nu mer är klassat som ett världsarv av UNESCO. Fantastiska byggnader, makalös arkitektur och extremt mycket att titta på.

Dunbar Square, Patan
Alltså byggnaderna!!!
Jag blev kompis med en farbror på ett tempel som visade mej runt och förklarade.

Efter lunchen i Patan åkte vill tillbaka till Katmandu och besökte Pashupatinath Temple, ett av de viktigaste hinduiska templen i Nepal. Väl på plats fick vi bevittna hinduiska begravningar där de brände de döda kropparna på bål och svepte sedan ner askan i floden, som är en biflod till Gangnes och på så sätt helig. Att bevittna hur de bar fram kroppar, la dem på bålet och sedan tände eld var både makabert och fascinerande. I våra ögon ganska obehagligt men samtidigt helt naturligt. Vi kremerar ju med kroppar, men inte så publikt. Det var ändå intressant att höra om hur deras traditioner går till och hur de ser på att en kropp som ” brinner snabbt ” tillhörde en god människa medan en kropp som tog längre tid tillhörde en mindre god människa.

Hinduisk kremering
Heliga män, gick bra att fotograferas med dem mot pengar.

Mount Everest

Den 6/11 var det dags! Jag skulle äntligen få se henne! Universums Moder. När klockan ringde 4:40 gick det förvånansvärt lätt att komma upp ur sängen och trots kaffe- och frukostbrist studsade jag glatt in i bussen som tog oss till flygplatsen där vi ganska omgående stötte på patrull. Passen, ingen av oss hade tänkt på att ta med oss passen då detta var en ordnad resa, men efter många om och med, insamlade körkort, mailade passkopior och glatt humör löste sej allt och vi kom iväg lagom till när solen började kika fram genom dimman som täckte Katmandu. Efter ca 30 minuter fick vi äntligen syn på dem, de snötäckta bergen, jorden jättar, några av de högsta topparna och sen, äntligen, skymtade hon! Sagarmatha, Himmelens huvud, mitt drömberg, Mount Everest! Lyckopirr spred sej genom hela min kropp när jag äntligen fick se henne där hon sträckte sej mot solen 8848 m upp i luften. Givetvis hade jag velat se henne på närmare håll, men jag är så lycklig över att jag sett världens högsta berg. Dessutom i perfekt väder, solsken och helt klar sikt. Efter att cirkulerat ett tag så vände planet tillbaka och vi skålade i bubbel. Glada nöjda tog sedan Sara och jag en lugn dag i Katmandu och började ladda för resans stora äventyr, vandringen.

Mount Everest, toppen till vänster. den högra är Lhotse, 8516 möh

Våga dröm!

Året var 1997 och jag lyssnade på en föreläsning med Göran Kropp. Lyssnade hur han cyklade till Nepal, klättrade upp för Mount Everest och cyklade hem. Där och då föddes en dröm. Jag vill också resa till Nepal. Jag vill se världens högsta berg. Jag vill få röra mej i Himalaya, träffa sherpas, andas luften, komma närmare himlen.

Nu står jag här. Med ryggsäcken packad, passet i högsta hugg och med det bästa sällskapet jag kan tänka mej! Jag är redo! Redo att ta mej an min dröm, mitt äventyr!

Att äntligen vara på väg till Nepal känns helt overkligt. Det är inte som vilken resa som helst. Det är en upplevelse jag möter med öppet hjärta och med inga förväntningar mer än att få röra mej i sagolik natur. Jag ser fram emot att få leva, känna och bara vara i nuet. Att inte vara online, stressad eller på väg någonstans i tanken. Jag ser med nyfikenhet fram emot att få träffa och se den nepalesiska kulturen, maten, stämningen och att få möta mitt resesällskap.

När Sara ringde mej för strax över ett år sedan och frågade mej om jag ville åka med henne till Nepal via Rosa bussarna hann jag inte ens tänka efter innan jag svarade JA. Så instinktiv och från hjärtat var mitt svar. Ingen tvekan, let’s do this!

Att åka med Rosa Bussarna är ytterligare en dröm som går i uppfyllelse. Förvisso kommer vi inte att åka buss men att få resa med den arrangören känns spännande och jag är otroligt nyfiken på vad mer för folk som är med på resan.

Jag har jobbat som en tok den sista tiden eftersom jag kommer vara borta i två veckor och har även gjort valet att inte studera resrutten allt för mycket. Jag vet att vi kommer till Katmandu och sen ska vidare till Pokhara innan vi ska vandra i bergen. Men jag ser fram emot att möta dagen som ett blankt papper, att inte ha full koll, att få bli överraskad!

Sen är det ju som så att man inte kan åka till Nepal utan att faktiskt se världens högsta berg. Nej, vi ska inte försöka klättra upp för det, och nej, vi ska inte heller gå till basecamp men vi ska flyga dit och se Himmelens Huvud eller Universum Moder som hon också kallas, the Queen, Mount Everest

Så med en av de finaste människor jag vet vid min sida så är jag mer än redo! Nu lever vi livet, landar i nuet, närmar oss himlen och nu rockar vi vårt efterlängtade äventyr!

Och ta mej tusan… man blir ALDRIG för gammal för att drömma ( eller att åka på äventyr). Så dröm, smid planer och längta. Helt plötsligt blir det verklighet!

Jag kan inte önska mej ett bättre sällskap! Min bästa Dude❤️

Fear of the dark?

Det är något som gnager i mej, som stör mej, som gör mej irriterad, frustrerad och ledsen. Det skriker i protest inom mej för att jag känner på detta sättet men likt förbenat finns känslan där.

Känslan av att jag tycker att det är obehagligt att springa ensam i mörker.

Jag hatar att jag inte längre känner mej trygg att springa ensam när det har blivit mörkt. Jag skulle aldrig få för mej att springa ensam på våra fina elljusspår efter mörkret infallit. Och detta gör mej förtvivlad.

Jag är inte mörkrädd men jag har börjat känna mej obehaglig till mods att röra mej ute i vissa områden när det är mörkt. Hade du frågat mej för 10 år sedan hade jag gapskrattat och sagt att jag minnsan har rätt att röra mej fritt överallt och att ingen skrämmer mej.

Jag anser fortfarande att det är min förbannande rättighet att kunna röra mej fritt, men tyvärr upplever jag att samhället har förändrats och att jag hellre tar det säkra före det osäkra och väljer bort att springa själv. För några år sedan fick jag och Camilla ett enormt genomslag på en facebook grupp där man kunde söka efter löparkompisar. Så uppenbarligen är jag inte ensam med att ha den känslan .

Förra hösten sprang jag en slinga efter jobbet, en slinga som jag sprungit så många gånger förr, en slinga som är upplyst. Men, där det är upplyst finns också skuggpartier. Och det enda jag tänkte på när jag sprang var att om någon skulle stå i skuggan så hade jag inte sett den personen förrän jag var just framför den. Och det skrämde mej. Det förtog glädjen med min löpning. Det gjorde att jag sprang och var på min vakt. Och det gjorde att jag valde att inte springa där mer ensam. Med sällskap går det bra, men jag springer gärna inte själv i mörkret längre. Något som jag tidigare uppskattat.

Jag bor förvisso på landet och där blir det att jag får springa i mörker, med pannlampa. Där är jag inte rädd för människor. Där är jag rädd för vildsvin. Det känns som att sannolikheten att någon skulle få för sej att gå ut och ställa sej på något random ställe i skogen i fall att någon eventuellt skulle springa förbi, är betydligt mindre än risken för att någon står i stan på ett elljusspår. Däremot blir jag lite lätt klaustrofobisk med pannlampa, men det kan jag hantera.

Jag vill springa innan jag kommer hem. För att vara tidseffektiv, för att kunna komma hem och vara klar, för att bara få äta och vila när jag kommer hem. Men jag vill inte springa ute ensam. ( kanske i centrala stan, men inte på de slingor som finns) Jag gillar inte att erkänna det, men jag känner mej obehaglig till mods. Jag vill inte kalla det för rädsla för det skrämmer mej, men jag tycker det är otrevligt. Så jag stänger av hjärnan, ställer mej på löpbandet och gör jobbet. Utan riktig lycka, utan att få frisk luft men utan en känsla av att jag måste vara på min vakt.

Så, nu, när mörkret tagit sitt grepp över Sverige, är det snart dax för mej att åter igen bli kompis med löpbandet. Försöka få till lunchlöpningen och njuta av mina långpass på helgen.

Vad är det som har hänt i samhället? Jag vet att jag inte är ensam om dessa känslorna. Varför kan vi inte längre få känna oss trygga? Att vi ska behöva tänka oss för då vi vill träna, må bra, gör mej så ledsen.

Hofsnäs Bootcamp – Rain Edition

Nu kör vi!

Dagen D och utlovat väder- Typ skyfall.

Jag har väderapps-knarkar hela veckan och med skräckslagen blick sett att det ska regna cirka 45 mm under dagen. Jag hade börjat fundera på mobila party-tält, våtdräkt till alla deltagare och eventuellt snorkel.

Men fast vädergudarna var lite sura på oss gav de oss lite dispans. Det vräkte inte ner, det regnade helt moderat och under dagen så klarade vi oss ganska bra. Lite pusslande och trångt då vi improviserade med plats för core/rörlighetspasset inomhus men alla höll god min.

Jag måste lyfta gänget som kom och körde! Alltså vilka solstrålar! Då vädret inte var på sitt bästa humör, sken gänget! Det var inga sura miner och massor av kämparglöd.

David, Madde och jag gjorde vårt bästa för att försöka hålla humöret uppe på deltagarna och de krigade! Med vantar som skvätte vatten, blöta knän och regn i kalufsen men de krigade! Lät benen svida, lyfte vikter de för stunden trodde de inte orkade, klafsade i vatten och bara jobbade på, som maskiner!

Jag vill verkligen tacka alla som var med för att ni höll upp energinivån. Det är inte alltid det lättaste när vädret jobbar emot oss men DUDES ni rockade! Tack för att ni stod ut med att vi pressade, ropade och tjoade på er! Ni körde, grisade på och tvekade aldrig. Det är bannemej mej en lyx att få jobba med detta.

Utsikten är magisk trots regn!

Blöta vantar och glada miner!

David och Madde peppar gänget!
Ben och rumpa i fokus!
Humöret är på topp!
Rumpan ❤️ Miniband
Kläder på tork
Ta iiiii!
Teamwork och vilja!
Fina och välfyllda goodiebags!
Starkaste gänget!

Och ett stort tack till våra sponsorer, Vitamin Well, Seger Europe, Röhnisch och Picadelyför fina goodibags!

FOMO- Fear Of Missing Out

Så många av oss lider av detta. Rädslan för att missa något, att bli utesluten, att inte få vara med.

Det konstanta scrollandet på sociala medier för att inte missa något någon eventuellt kan göra.

Att aldrig tacka nej till någonting av rädsla för att känna sej utanför.

Att ge sej själv ångest över stressen över att kanske missa något viktigt. När det egentligen är det viktigaste i livet som missas… Att leva livet här och nu!

Vi måste verkligen börja se över vad som är viktigt i livet. Sjukskrivningarna för utbrändhet ökar lavinartat, känslan av otillräcklighet finns hos många. När är det läge att börja rensa ut saker som tar energi och ger stress i livet? När är det läge att börja ge dej själv tid och plats och glädje?

Här tipsar jag om tre saker som kan öka ditt välmående och hjälpa dej att se att det är inget viktigt du missar.

•Våga säg NEJ!

Att känna sej tvingad till att säga ja när man egentligen inte vill skapar stress och olust. Det är lättare att ändra sej och säga ja när man har funderat i lugn och ro än att ändra ett ja till ett nej.

•Ta en time-out!

Stanna upp och andas ta mej tusan! Se dej omkring och känn dej nöjd, glad och stolt över var du befinner dej. Jaga inte efter saker du inte behöver. Du måste inte alltid ha mer! Och skit i vad andra har för status och förmågor. Livet är ett äventyr, inte en tävling!!!

•Sluta jämföra dej!

Livet på sociala medier ljuger! Barnen är inte alltid glada, träningen är inte alltid fantastisk och hemmet är inte alltid välstädat! Det är en illusion och du och ditt liv duger precis som det är! Oavsett skittråkigt träningspass, skrikiga ungar och dammråttor under sängen.

Ta dej tid att verkligen umgås och se de som betyder mest i ditt liv och lägg inte så mycket energi på vad andra gör. Det du ser på ytan är oftast bara en fasad som ska hållas.

Du missar inget! Du lever ditt liv! Låt ditt liv bli perfekt för dej!

Mom On Retreat- en helg med magiska kvinnor

Det är något speciellt med detta eventet. Att få lov att skämma bort dessa mammor och lyfta samtalsämnen som bäckenbotten, sexliv, självkänsla, trötta kroppar och lyckan över att få en natt utan att bli väckt.

Jag känner mej tacksam för att jag och Madeleine lyckas få till en sammanhållning i gruppen och ödmjuk över att vi får lov att dela med oss av våra tankar och vår passion. Att kunna få blanda vår kunskap om kroppen med svettiga träningspass, få lov att prata om hur det är att vara kvinna och att få se förlösande tårar när känslor tar över.

Jag älskar mitt jobb och denna möjlighet jag har att få träffa så många nya härliga människor. Jag lär mej något nytt varje gång och njuter av att se glada, rosiga ansikten som ler mot varandra, hur stöttande hand alltid finns när det behövs och bästa betyget var när vi fick kommentaren om att det kändes ok att fråga samma sak om igen för att verkligen förstå! Systerskap och omtanke.

Tack till alla ni fina stjärnor som var med i helgen och tack till våra samarbetspartners som gav oss möjligheten att ge våra mammor en proppfull goodibag.

Röhnisch som sponsrade med både en sport BH och tights.

Seger Europe som gav våra deltagare strumpor samt en mössa och pannband som vi tävlade ut.

Vitamin Well som släckte vår törst i pausen

Picadeli gav rabatt på sina fina och hälsosamma salladsbarer.

Hanna-Maria på Östlings salonger i Borås som skänkte hud och hårvård.

Hemmaträning när den är som bäst!
Förklarar så tydligt vi kan
Och hjälper till att hitta rätt när det behövs ”hands on”
Föreläsningen handlar om livet som kvinna
You be You
Älskar detta passet
Energin förändras och går att ta på
Givetvis behöver man fira med bubbel!
Denna kvinna! Min kollega, vän och powerwoman. Att få jobba ihop är en fröjd!
Upp med pulsen utan hopp!
Japp! Älskar livet!
Kämpa!!!
Vi är på gång, vi är laddade vi är tända! Och shit vad de var på gång!
Ser ni glittret hos dem?

Mind For You- rörelse, andning och reflektion

Ibland öppnas dörrar helt oväntat och då får man bara kliva in. Helt ur det blå fick jag och Madde möjligheten att anordna ett vinterevent, för allra första gången nånsin. Detta på en plats som gjord för mental träning, mindfulness och inre hälsa. Vi funderade några dagar och bestämde oss sen- vi kör!

Därför kan vi nu presentera den allra första versionen av Mind for you– en retreat över två dagar med fokus på att låta din inre styrka växa!

När? 30 november- 1 december

Var? Välagården, Hökerum, Ulricehamn

Program

LÖRDAG
9.00 Välkomna! Presentation av helgen och deltagarna
9.30 FLOW- Samanthas signaturklass som kombinerar stretch, rörelse och andning på ett helt unikt sätt. Landa här och nu, ta plats och skapa styrka, inifrån och ut!
10.30 Mellanmål, grön smoothie fullspäckad med nyttigheter!
11.00 Core- inifrån och ut. Madeleine guidar er genom bålens olika funktioner och hur vi aktiverar vår inre muskulatur allra bäst. Övningar, teknik och medvetenhet om kroppen står i fokus.
12.00 Lunch
13.00 Mindful eating- en föreläsning om hur du kan äta mer medvetet, närvarande och njutningsfullt. Hur kan Mindful eating hjälpa dig minska tröstätande, stressätande och andra typer av känslobaserat ätande och vad kan det tillföra i form av ökad livskvalitet att lära sig njuta mer av måltiderna?
14.30 YIN- djupgående stretch, andetag hela vägen ner i magen och tid att känna in varje muskel i din kropp. Har du aldrig testat YIN förut kommer du att bli förvånad över dess effekter!
15.30 Mellanmål, röd drink med en explosion av antioxidanter som boostar kroppen
16-18 Tyst tid, egen reflektion utifrån ett antal frågeställningar. Här ägnar vi oss åt total tystnad under två timmar för att kunna göra plats åt alla tankar och känslor som behöver komma fram och få vårt fulla fokus. Magiskt för att grunda sig här och nu!
18.30 Middag

SÖNDAG
7.45 Ingefärashot för att väcka kroppen
8.00 Morgonritual med andning, rörelse och stillhet. Madeleine bjuder in till den typ av morgonritual hon ägnar sig åt och vi avslutar med en stunds egentid där vi reflekterar och skriver ner tankar, känslor och affirmationer vi vill bära med oss inför dagen.
9.00 Frukost
10.00 Mindfulnesspromenad- tyst tid där vi under ungefär en timme rör oss ute i naturen utan att kommunicera annat än med kroppen. En stund att öva på att använda dina övriga sinnen, dofter, synintryck och känslor.
11.00 Gemensam reflektion- livshjulet. Vad lägger jag mina timmar på idag? Hur skulle jag vilja fördela mina timmar i framtiden? Vad behöver jag göra för att nå dit? Tillsammans brainstormar vi om hur ett annat liv skulle kunna se ut.
12.00 Lunch
13.00 Workshop andning och mindfulness. Vad är det egentligen att vara mindful? Hur praktiserar jag det i min vardag och hur kan det hjälpa mig hantera stress, ångest eller en dålig självkänsla? Och detta här med andning och att andas rätt, hur gör man det? Och varför är det viktigt? Teori och praktik blandas för att ge er deltagare både kunskap och konkreta verktyg.
14.30 FLOW- Samantha avslutar helgen med sitt härliga flöde som tar oss tillbaka till grunden. Vem är jag? Vad vill jag? Hur vill jag leva?
15.30 Avslutning

Kostnad 2695 kr inkl boende, all mat, alla pass, yogablock och yogamatta samt ett set från Röhnisch med träningstights och sport-bh. Vi bor i dubbelrum samt två rum med plats för fyra personer. Glöm inte ange vem du vill bo med vid anmälan.

Anmälan öppnar söndag 13 oktober kl 19.00, då finns länk till anmälningsformulär här i bloggen samt på min Instagram och teamets Instagram. Begränsat antal platser och först till kvarn gäller!

Små energibitar

Det är inte ofta jag ”bakar” men här om dagen fick jag lite feeling och tänkte att jag ville testa att göra små energibitar som jag kanske kan ha med på jobb eller löpning.

Jag vill gärna ha rena produkter så kände att det kunde vara roligt att testa mina egna ”bars” så skuttade iväg till Ica och kompletterade mitt skafferi med lite mörk choklad och lite torkad frukt.

Resultatet blev till och med godkänt av barnen hemma så då borde de vara ganska goda! Lite smuliga kanske, nästa gång kanske jag ska ha äggvita som bindningsmedel.

Jag har inga exakta mått, tog lite och höftade så du får testa dej fram på mängd.

Hackade ner

  • Cashewnötter
  • Sötmandel
  • Solrosfrön (hela)
  • Torkad aprikos
  • Torkad fikon
  • Tranbär

Skulle tippa på att pumpafrön, linfrön mm skulle passa toppen med.

Jag smälte mörk choklad i ett vattenbad. De hackade frukterna och nötterna la jag i en form med bakplåtspapper i, hällde den smälta chokladen över och sedan in i kylen för att svalna.

Resultatet! Så goda! Massor av energi och riktigt mumsiga. Jag har svep in några bitar i plast och haft med mej på träning. Har du några recept på goda enerigbars? Tipsa gärna!

Ta hand om din skit!

Det finns vissa saker som verkligen triggar igång mej. En av de sakerna är när folk tar med sej grejer ut i skogen och lämnar det där! Jag kokar över av irritation! Orkar du släpa med dej ölburkar ut borde du rimligtvis orka få mej dej det hem! De är både lättare och går att komprimera. Hur svårt kan det vara liksom!

Vi är lyckligt lottade som bor i ett land med fantastisk natur och där vi ha möjligheten att röra oss fritt ute. Vi har relativt ren luft, rent vatten och möjlighet att plocka mat rätt ute i skogen. Det är rättigheter och möjligheter vi ska vara tacksamma över och värna om. Det är vår jäkla skyldighet att värna om det! Att skita ner i naturen av ren lathet är fasen inte okej någonstans!

Idag på vår lilla frisbeerunda ( i Svenljunga, så ja med betoning på lilla) plockad jag upp ölburkar, redbullburkar, en glasflaska, ett antal tomma cigarettpaket och diverse skräp. Det är helt sjukt! Några meter från frisbeebanan finns till och med en återvinningsstation! Alltså höjden av lathet och ignorans!

En liten del av min skräpskörd

Så summa summarum, orkar du bära med dej saker ut, se till att du tar med dej sakerna hem, eller till närmsta soptunna! Det är din jävla skyldighet att värna om vår natur och vårt klimat! Alla kan inte vara en Greta, men vi kan dra vårt lilla strå till stacken!

Så! Nu har jag morrat klart! Jag hatar skräp i naturen! ( och älgloppor)

Leave Nothing But Footprints!