Icebug XPERIENCE West Coast Trail

Tre dagars äventyr är till ända och villen härlig resa det har varit!

Dag 1

Efter en stressig morgon, där jag stängt av väckarklockan och på så sätt gav mej en 10 minuters räser-morgon utan kaffe anlände Camilla och jag till Vann där vårt base-camp för helgen var. ( För allas trevnad hade vi stannat till och inhandlat kaffe och bukfyllnad till mej på vägen )

10:30 gick starten från Ramsvik och vi gav oss i väg i Run/Walk gruppen. Vi startade långt bak och fick en väldigt lugn start med mycket promenad. Efter några kilometer kom vi ut på klipporna och barnet i mej vaknade! Samantha,typ 7 år , vaknade igen och jag skuttade glatt över några klippor innan vi landande i ”the kö” på rad slingrade det sej en lång, färgglad karavan av människor som glatt snackade med varandra. Ett steg i taget, hopp ner för en sten, skutt över en annan. Ingen ide att stressa, kön slingrade sej långsamt men glatt framåt! Efter ett tag släppte det på lite och vi rörde oss framåt över fantastiska klippor med havet på höger sida och saltstänkta vindar som slet i håret.

Fantastisk natur, härliga kossor på en äng och massor av klippor bestod de första 10 km av innan landskapet förändrades till små stigar, mer blandad terräng, underbart geggiga pölar och blommande ljung som smekte våra ben. Jag sprang dessutom på min gamla sambo från London, Sara, på vägen och vi sällskapade en liten stund och uppdaterade oss på livet.

Vi matade på och njöt av den fina naturen, snicksnackade lite med medlöpare och hejade på snabbisarna som började komma i kapp oss. Sakta men säkert närmade vi oss Smögen och målgången på bryggan hägrade! Där var den! Den karaktäristiska träbryggan med de små bodarna! Fötterna blev lite lättare och leendet spred sej! Dag ett var avklarat!

Ingen ide att stressa
Äntligen! Smögen bryggan!
I mål första dagen!

Dag 2

Lite snurrig i hjärnan hade jag nog varit när jag läst PM’t på kvällen innan. Var bom-säker på att bussen gick 7:00 och starten 8, trots att jag dagen innan meddelat en kompis att vi startade 9:15. Så upp i ottan och i väg för att inse att vi hade gott om tid på oss!

Den längsta etappen på vårt äventyr. 29,7 km och många höjdmeter stod på menyn. Vi hade i förväg bestämt oss för gå-backar för att inte bränna kroppen totalt.

Resan började med att ta båten över till Malmön där första delen av dagens lopp gick. 10 km runt en superfin ö, skuttandes på klippor och med vidunderlig utsikt på sina håll. Det var den ” lätta ” delen av loppet. Efter 10 km var vi tillbaka vid färjan och det blev en paus innan den gick tillbaka till fastlandet. Vi passade på att fylla på med blåbärssoppa, bulle och saltgurka. Med en gnutta stela ben stapplade vi oss uppför backen. För det var nu de riktiga höjdmetrarna skulle avhandlas. 12 km, sakta sakta, sega ben.Upp, upp och upp. Skutt över sten, rötter och gegga. Vi började möta Ultralöpare som sprang mot oss och hejade och tjoade så mycket vi bara kunde på hjältarna.

Plötslig tittade jag på klockan och det var bara 9 km kvar. Så många kilometrar som passerat utan att jag reflekterat över det. Mycket tack vare att terrängen utmanade. 9 km kvar! Det är ju ingenting. En brant backe och jag ser siluetter på toppen jag känner igen. Therese och Mattias står där och hejar! Vi stannar lite och kramas innan vi svajar vidare mot målet. Jag hör att Camilla har ont på riktigt nu och vi varvar med mer gång för att det ska funka.

28 km skylten! Vilken lycka!!! Plötsligt börjar benen trumma på igen och vi svänger in mot upploppet! Älskade Icebug-båge! Solsken, mat, vänner och en glass senare så mådde vi ändå ganska bra!

Tack etapp två för en riktigt fin dag!

Färjan till starten på Malmön
Utsikten!!!!
Lyckoprillig i själen!
Slutspurten efter 29,7 km
Nöjda efter andra dagen

Dag 3

Efter en natt med blixtar och dunder var vi redo för den sista, och kortaste etappen. Det skulle bli spännande att se hur kroppen svarade på ytterligare en dag med löpning.

I ett lätt duggregn startade vi i Hunnebostrand och begav iväg oss i väldigt lugnt tempo. Lite knorriga ben samt att vi visste att en rejäl stigning skulle komma redan efter 2 km. Vi klättrar upp för berget på ett led, sakta sakta, och försiktigt. Klipporna är hala efter nattens ösregn. Pulsen slår trots att det går långsamt men belöningen är utsikten när vi kommer upp!

Vi rör oss neråt igen och smyger in i skogen, makalöst vackert och underbart kladdiga spår. Regnet har verkligen gjort underlaget mer utmanande men jag njuter och parerar.

Vi kommer till en mäktig ravin sär de snabba löparna bara susar igenom på hala klippor och stenar och jag stapplar sakta fram och förundras över hur tusan de gjorde. På flera ställen var jag förundrad! Där jag hasade, susade de!

Upp och ner och mer upp! Och gegga! Herregud vilken gegga! Det forsade vatten på sina håll och geggan klafsade upp på benen. Så roligt! 1 km kvar och jag ökade takten, hoppade ner för klipporna, high fivade några funktionärer och svängde höger. Ut längs med havet, vågor som sveper över skorna! Medlöpare och publik som hurrar. Ut i mjuk sand, upp för en liten ”backe” och in genom portalen! Jaaaa!!!! Medaljen hängs runt min hals och jag är så stolt och lycklig!

Vilket äventyr! Vilket lopp! Vilken upplevelse! Inte det snabbaste loppet men wow, ett av de vackraste! Jag kommer leva länge på denna helgen!

En färgglad karavan som slingrar sej upp för klipporna
Klättra klättra!
Denna utsikten var värd alla höjdmetrar
Baaam! Där satt den!
Att avsluta med fötterna i havet
Älskar min medalj!!