Nepal- del 1, Mount Everest, apor och begravningar

Jag sitter hemma i soffan med en kopp kaffe och försöker sätta ord på den fantastiska resa jag och Sara just kommit hem ifrån. En resa vi sett fram emot i ett år, en resa som har varit magisk på så många sätt.

För mej var det första resan med Rosa Bussarna, men Sara har rest med dem flera gånger och jag måste börja att säga att det var så bra att åka med dem! Enkelt, mycket aktiviteter men även egentid, vilket passar mej perfekt. Dessutom känns det som man kommer lite närmare verklighetens Nepal fast vi är turister. Vi har inte bott på lyxiga hotell hela tiden, vi har sett hur folket bor i bergen och vi har haft möjlighet att prata och umgås med lokalbefolkningen. Visst har vi varit riktiga turister men vi har även fått se verkligheten. Att få prata med lokalbefolkningen och höra hur de lever sitt liv. Att få se hur stolta de är över sitt land, hur de bara vill leva i fred och i samklang med människor och natur och hur ledsna de är över korruptionen som regeringen står för. Hur de saknar den gamla kungen som de respekterade högt och hur nyfikna de är på hur vi lever. För mej var det en av höjdpunkterna att hänga med våra bärare, att få prata med dem, eller att åka taxi med pratsamma chaufförer som pratade om allt som händer i landet, på gott och ont.

Och inte att förglömma, fascinationen över hur deras trafiksystem fungerar, bilar, bussar, moppar och människor i ett enda virrvarr. En massa tutande människor som inte verkar ha några regler men ändå såg vi inte en enda olycka eller arga miner. Det nepalesiska elsystemet lämnar också många frågetecken, hur tusan funkar det? Ett enda virrvarr och trassel av kablar som går härs och tvärs och hänger ner överallt.

Turist i katmandu

Efter en lång flygresa mötte vi upp resten av gruppen och blev skjutsade till vårt hotell Holy Himalaya som ligger i stadsdelen Thamel, ett livligt område med smala gränder, fullfart på trafiken, små butiker och mängder av människor.

På kvällen var det dax för välkomstmiddag och vi blev serverade traditionell nepalesisk mat, bland annat Dal Bath som vi under vandringen åt typ dagligen, och fick se uppträdanden av traditionella danser.

Andra dagen blev vi upplockade av en buss och en briljant guide, Dev, som tog oss runt på en riktig turist-tur runt Katmandu. Utöver att vi fick se fina ställen var Dev riktigt bra som guide och pekade ut spännande saker och berättade om hur vardagen ser ut i Katmandu.

Vi började med ett besök på Monkey Temple, eller Swayambhunath Stupa som det heter på nepalesiska. Ett mycket gammalt buddhistiskt område med en berömd stupa ( den vita byggnaden ) olika tempel och mycket att titta på. Och givetvis som namnet antyder, en hel del apor!

Efter det satte vi oss i bussen igen och åkte över floden till Patan, den tredje största staden i Nepal och tog ett besök på Dunbar Square. Ett gammalt område som betytt mycket för buddhismen och som nu mer är klassat som ett världsarv av UNESCO. Fantastiska byggnader, makalös arkitektur och extremt mycket att titta på.

Efter lunchen i Patan åkte vill tillbaka till Katmandu och besökte Pashupatinath Temple, ett av de viktigaste hinduiska templen i Nepal. Väl på plats fick vi bevittna hinduiska begravningar där de brände de döda kropparna på bål och svepte sedan ner askan i floden, som är en biflod till Gangnes och på så sätt helig. Att bevittna hur de bar fram kroppar, la dem på bålet och sedan tände eld var både makabert och fascinerande. I våra ögon ganska obehagligt men samtidigt helt naturligt. Vi kremerar ju med kroppar, men inte så publikt. Det var ändå intressant att höra om hur deras traditioner går till och hur de ser på att en kropp som ” brinner snabbt ” tillhörde en god människa medan en kropp som tog längre tid tillhörde en mindre god människa.

Mount Everest

Den 6/11 var det dags! Jag skulle äntligen få se henne! Universums Moder. När klockan ringde 4:40 gick det förvånansvärt lätt att komma upp ur sängen och trots kaffe- och frukostbrist studsade jag glatt in i bussen som tog oss till flygplatsen där vi ganska omgående stötte på patrull. Passen, ingen av oss hade tänkt på att ta med oss passen då detta var en ordnad resa, men efter många om och med, insamlade körkort, mailade passkopior och glatt humör löste sej allt och vi kom iväg lagom till när solen började kika fram genom dimman som täckte Katmandu. Efter ca 30 minuter fick vi äntligen syn på dem, de snötäckta bergen, jorden jättar, några av de högsta topparna och sen, äntligen, skymtade hon! Sagarmatha, Himmelens huvud, mitt drömberg, Mount Everest! Lyckopirr spred sej genom hela min kropp när jag äntligen fick se henne där hon sträckte sej mot solen 8848 m upp i luften. Givetvis hade jag velat se henne på närmare håll, men jag är så lycklig över att jag sett världens högsta berg. Dessutom i perfekt väder, solsken och helt klar sikt. Efter att cirkulerat ett tag så vände planet tillbaka och vi skålade i bubbel. Glada nöjda tog sedan Sara och jag en lugn dag i Katmandu och började ladda för resans stora äventyr, vandringen.