Sam I Am

Nepal har varit fantastiskt! Inte bara för den fantastiska naturen utan för att jag under tiden jag vandrat haft massor av tid att reflektera över livet, vad jag vill, vad som är viktigt.

Jag har varit hemma en vecka nu och börjar trilla in i vardagslunken igen. Men jag vill inte riktigt släppa in vardagen helt. Jag. Vill känna friheten, enkelheten i livet och glädjen i det lilla. Jag vill fortsätta att utveckla min förmåga att uppskatta livet och att leva i nuet. Det är en av de saker jag reflekterat över under resan. Hur skruvat vårt samhälle är och hur mycket vi ska ha när det enda som egentligen betyder något är väldigt enkelt. Kärlek, familj, vänner, tak över huvudet och mat på bordet.

Jag älskar mitt jobb, men det är inte mitt allt. Jag behövde inte en massa nya fina saker för att känna lycka. Jag har en familj som är fantastisk! En blondin som är retsam och snäll, två blonda bonusungar som snart växer om mej båda två och lämnar mej kortast i familjen. Vänner som jag kan skratta och gråta med. Vad mer behöver man?

Jag vill börja förenkla mitt liv ytterligare, inte plocka på mej saker som tar tid.

Under de dagar jag vandrade hade jag inte tillgång till internet. Det fanns möjlighet men jag valde att inte köpa Wi-Fi och vet ni? Jag saknade det inte ett enda dugg. Istället använde jag min tid till att se mej omkring, prata med folk och spela yatzy. På hemmaplan behöver jag visserligen internet för att kunna sköta mitt jobb, men jag ska bli ännu bättre på att umgås när jag träffar mina vänner, se vad som finns runtomkring mej och sluta stirra så förbenat in i telefonen.

Jag vill vara utomhus med, få återupptäcka min kreativa sida och leva med alla sinnen.

Det och lite till har jag klurar på mellan bergen i Nepal. Och för det säger jag ”dahnyabad” Tack! Tack för att jag fick tänka och känna.

Namaste Nepal och på återseende!