Nepal del 3 – Trekking in Himalaya

Äntligen var det dax för det som för mej ( utöver att sej Mt Everest), var det jag längtat efter. Att få vandra i Himalaya. Att få röra mej i magisk natur och få se bergen sträcka sina vita toppar upp mot himlen. Lycklig och förväntansfull studsade jag in i bussen som skulle ta oss mot bergen och vår startpunkt, Nagapul.

Maken till bussfärd har jag då aldrig varit med om! Lisebergs åkattraktioner kan slänga sej i väggen. Här snackar vi nervkittlande, skräckinjagande, skumpig, upplevd tyngdlöshet tvära kast och utsikt från hög och brant vy! Herregud!!!

Första dagens vandring gick mest på en grusväg och stekande solsken. Vi kan säga att det var hot,hot, hot men någonstans glömde man bort det när vi rörde oss över hängbroar och genom risfält där vi såg hur människorna slog riset för hand.

Efter 5 timmar var vi framme vid vårt första läger, Tikedunga där vi bodde i en lodge som låg fint vid et vattenfall. Dock sov nog ingen jättebra första natten. Dessutom vaknade flera av oss av ett avgrundsvrål mitt i natten. Jag är fortfarande fullt övertyga om att det var Yeti, Snömannen som vrålade i bergen, men guiderna försökte övertala oss om att det var ett rådjur! Pyttsan säger jag! Det var Mr Yeti himself!

Andra dagen fick vi stifta bekantskapen med de oändliga trappstegen! Jag visste att det skulle vara många men herreminje vad vi fick trampa. Så med pulsen i halsgropen och stumma ben tog vi oss sakta framåt. Och helt plötsligt skymtade vi de vita bergen, Himalaya here I come! Att få äta lunch med Machhapuchhare, Fishtale, det heliga berget som inte får bestigas, var ljuvligt!

Vi slog läger i Ghorepani och laddade för morgondagen med en spektakulär vy från restaurangen i lodgen. Bergen glödde i solnedgången.

Fem ringde klockan på morgonen och tjugo minuter senare satte vår guide Tuk upp ett rasande tempo mot Poon Hill, där vi skulle möta solen tillsammans med bergen. Vi var något skräckslagna över tempot han satte så jag borrade bara ner huvudet och tänkte ”ett, två- trampa på” Kroppen var inte riktigt vaken och beredd på att göra 400 höjdmeter på 30 min just uppkliven från sängen men O’boy om det var värt det!!! Vilken magisk start på dagen! Om någon frågar hur många bilder man kan ta på bergen och solen så är svaret- oändligt många! Jag hade kunnat vara där i timmar!

Med frukost i magen började vi sedan röra oss ner genom rhododendronskogen, snirklade oss runt små vattenfall och njöt av all grönska och att se bergen i bakgrunden.

I Tadepani vaknade vi ännu en gång tidigt för att se solen stiga upp över bergstoppar. Det är verkligen helt fantastiskt och bergen glöder! Jag som inte är en morgonpigg människa njöt av varenda sekund. Det är något speciellt med att möta solen!

En kortare vandring och vi stannade till i byn Ghandrunk som är en gammal by i bergen där vi gick på sightseeing och njöt av utsikten och tog en tidig kväll.

Sista dagen gick mest i nedförsbacke och med tanke på det, fullt fokus på vart vi satte fötterna på de ojämna stenarna. Med det sagt så kom det helt plötsligt flygandes en liten pojke i kanske åttaårsåldern, full fart nedför i för flip-flops! Där gick vi och stapplade och han rusande förbi i ett halsbrytande tempo! Vi bara stirrade chockat på dammolnet efter honom.

En av höjdpunkterna var även att vi stannade till hemma hos en av bärarna. Bikash bor i bergen och på vägen ner stannade vi hos hans mamma som bjöd på te och apelsiner.

Med bergen i ryggen vinkade jag farväl till Himalaya, tog den sista vandringen tillbaka till Nayapul och med en sista hissnande bussfärd ner för berget var vi återigen tillbaka i Pokhara.