Göteborgsvarvet Expo

Vilken helg det varit!

Har jobbat hela fredagen och lördagen på Göteborgsvarvets Expo tillsammans med YMR TrackClub, ett två år gammalt klädföretag från Borås som tillverkar galet snygga träningskläder med schysst hållbarhetstänk och riktigt cool retroinspirerad stil.

Älskar den här outfiten! Tightsen är så sköna.

Riktigt roligt att träffa så mycket härliga löpare som bubblade av förväntningar inför loppet. Det har blivit en hel del kramar, mycket snack om löpning och såklart hjälpt till att fräscha upp looken för många inför varvet eller kommande lopp.

Är du nyfiken på kläderna kan du klicka in HÄR.

Det var riktigt roligt att träffa en hel del av mina instagramvänner med. Det känns ju som om man känner varandra trots att man aldrig träffats.

Idag har fokus bara legat på att chilla och vara tillsammans med min sambo eftersom vi båda har haft en väldigt hektisk period och knappt hunnit ses. Vi har joggat på Hofsnäs och bara njutit av det fina vädret som beslutat sej för att göra ett besök igen.

Rundan idag var dock lite konstig, båda två kände att vi sprang ganska fort men när vi tittade på klockan så var vår känsla helt åt skogen. Visst är det konstigt när det blir så? Mycket bättre när det går åt det andra hållet! Men, vi var ute, solen sken och det gick att springa i shorts och linne!

FUCK the abortion ban!

Jag har klurat på hur jag ska uttrycka mej, hur jag ska förklara min avsky utan att bara skrika fula ord rätt ut. Hur jag ens ska försöka förstå vad tusan som hänt!

Att ta ifrån en kvinnor hennes rätt att bestämma över hennes kropp! Vad tusan händer? Ska vi backa tillbaka bandet till medeltiden? Att förbjuda abort är som att pissa på allt vi uppnått under de senaste åren. Vi kämpar för jämlikhet och allas lila värde och så sitter det några små fisgubbar i Alabama ( ja de var män som fattade detta beslutet, av 36 ledarmöten är endast 4 kvinnor) och beslutar att en kvinna inte har rätten till att bestämma över sin kropp. Det spelar ingen roll om hon blivit med barn av en olycka, en våldtäkt eller genom incest. HON FÅR FORTFARANDE INTE FATTA ETT EGET JÄVLA BESLUT!

Pro-life my ass! Det är inte så att ett embryo är en person. Det är en klump med celler som inte kan överleva på egen hand. Det är inte en livskraftig varelse.

I Sverige har vi haft rätten till abort sedan 1938, inte lång tid alls kan man tycka, men det finns länder där det är förbjudet och nu BACKAR Alabama bandet och går tillbaka till medeltiden.

Vad resulterar detta i? Utöver ytterligare kvinnoförtryck? Jo, fler illegala aborter, större risk att kvinnor dör. Och oönskade barn som sätts till livet. Har vi inte tillräckligt med barn vars föräldrar inte kan eller vill ta hand om dem? För att de inte har råd? För att kvinnan blivit våldtagen? För att i vissa länder har inte kvinnan en egen röst?

Och vem bestämmer detta? Jo vita priviligierade män. Jag fattar inte!! Hur är det möjligt? Och att kvinnor står bakom detta beslutet!

Jag vägrar att låta detta sopas under mattan. Jag vet att diskussionen finns i Sverige och jag kommer skrika så högt jag kan för att detta inte ska bli vår verklighet! Jag skriker i frustration och kan knappt uttrycka mej, finner inte riktigt orden för att göra mej förstådd men jag står benhårt vid min ståndpunkt.

Min kropp, mitt liv, mitt val!

Ledig helg!

Efter två intensiva jobbhelger med fantastiskt roliga event kändes det ändå skönt att få ha en helg hemma utan jobb.

Jag har verkligen sett fram emot denna helgen. En helg utan måsten och att få lite tid att hänga med familjen. Framförallt att få lite tid med småfolket eftersom det varit lite hackigt i mitt schema sista tiden och vi bara haft korta stunder att ses på.

Men det bästa med helgen är att slippa vakna av väckarklockan! Fy bubblan vilken frihet det är! Att få sova tills man sovit klart måste vara det bästa som finns. Det och att dricka kaffe i lugn och ro, gärna i morgonrock!

Lördag förmiddag bestod av en tripp till tippen där några var överlyckliga över att få kasta saker så det gick sönder och sedan en löprunda för mej. Kunde springa i shorts igen vilket gör mej lite extra glad. Snöblandat regn och tre grader i maj har inte varit superinspirerande. Att jag dessutom förhandlade om rundan från 8 km, till 10 km för att sedan sluta på 12 km var ett plus i kanten. Kämpar verkligen med löpningen nu då mina ben verkar ha glömt att de faktiskt gillar att springa.

På eftermiddagen åkte vi in till stan alltihop för att spela shuffleboard. Vi körde tjejerna mot killarna och vi kan ju säga att det var en förkrossande 2-0 seger för oss tjejer. Who run the World? Girls!

Efter att bokstavligen sopat banan med grabbarna körde vi ett restaurangbesök och kvällsmat ute. Jag har lördagar som ” fri dag” när det kommer till kosten men försökte ändå äta bra mat. Men visst slank det ner någon godisbit på kvällen hemma sen.

Idag var det distanspass med fint sällskap i form av Therese som stod på agendan. Agerade rejäl bromskloss på henne då hon hade en återhämtnings runda på schemat och jag bara skulle kuta. Två timmar senare så hade vi hunnit i kapp med livet och jag susade hemåt.

Nu kör jag bästa After Run varianten med en bra bok och en stor kopp kaffe. Ska se om jag kan få med tonåringen till gymmet i kväll.

Hoppas att du med haft en riktigt härligt helg och hunnit vila och andas.

SöndagSpring med Therese
Inte allt för ofta vi får med alla på en bild!!
Älsk på lediga dagar i solen

Strong, fit & fabulous

Efter denna vinter och vår som har kantats av massor av sjukdom, trötthet och utebliven träning så kände jag för någon vecka sedan att nu får det vara nog!

Det blir lätt att jag slarvar med maten när jag inte mår helt bra och träningen har ju inte heller fungerat klockrent. Jag har tränat hela tiden ( dock inte när jag var sjuk) men inte riktigt fått kroppen att svara optimalt. Min puls har varit hög, vilket har lett till att jag inte vågat springa ordentligt och jag har känt mej ganska kraftlös.

Men nu känns allt mycket bättre och jag bestämde mej för att strukturera upp både träning och kost ordentligt så att jag kommer tillbaka dit jag vill vara och känner mej stark och frisk. Jag har, trots att jag i teorin kan själv, valt att ta hjälp för att få ordning på livet. Någonstans är det ju alltid så mycket lättare att bara göra som man blir tillsagd och slippa tänka och planera själv. Jag tycker alltid att det är så mycket lättare att se vad andra behöver än vad jag själv behöver. Knasigt eller hur?

Jag känner mej lyckligt lottad som är omgiven av så många kunniga och proffsiga människor i mitt liv och ber givetvis dem om hjälp när jag behöver det.

Jag har tagit hjälp av Tor, som driver Crossfit Ibex där jag jobbar, om ett styrke-upplägg för att bygga grundstyrka. Nu kör jag tre styrkepass i veckan och det bästa med dem är att de inte tar mer än 30-45 minuter. Det är ett bakböjspass, ett marklyftpass och ett med frivändningar. Jag har kört en månad nu och märker redan att jag börjar bli starkare och framförallt inte lika vikträdd. Jag är ju annars mer bekväm med lite lättare vikter, fler repetitioner och mer puls.

Dessutom har jag tagit hjälp av min grymma kollega Madeleine för ett kostupplägg. Inte för att jag egentligen tycker att jag äter dålig mat utan mer för att energi och näringsberäkna det bättre. Nu när jag inte mått toppen har jag inte heller varit så strikt med kosten och det har slunkit ner lite för mycket av det goda. Maddes upplägg ligger i att jag äter ganska strikt men av allt under veckan och så får jag gotta till det lite på lördagen. Ingen konstig mat, sådant som jag redan äter men mer under kontrollerade former. Och vad som är roligt är att jag på första veckan tappat nästan ett kilo. Det mesta är givetvis vätska men det är intressant att se vad kosten gör.

Och nej, jag tycker inte att jag är tjock, ohälsosam eller något liknande. Mitt mål är inte att gå ner en massa i vikt utan att MÅ BRA och känna mej pigg, stark och glad. Det och att känna mej bekväm i mitt egna skinn. Jag kommer jobba för att bygga mer muskler på kroppen så att jag blir starkare, mer hållbar och orka mer. Jag kommer fortsätta springa för att det är det roligaste jag vet, och jag kommer äta bra mat, varva det med lite choklad, en glass eller två och garanterat ett eller annat glas bubbel. Balans i livet är det jag eftersträvar! Träning och hälsosam mat är inte någon uppoffring för mej men att aldrig att jag vill ge upp de små guldkornen i tillvaron bara för att se ut på ett visst sätt.

Strong, Fit & Fabulous är mitt motto och jag vill orka vara det länge, länge.


Spicy morot och mathavre-sallad med tahinivinägrett

Jag testade denna matiga och lite heta sallad förra veckan och blev helt såld!

Matig, kryddstark och passar både ensam och som tillbehör. En bädd av rucola och mathavre och lite chiliheta morötter. Orkar eller hinner du inte göra tahinivinägrett funkar det säker med en god balsamvinäger.

Ingredienser

4-6 morötter ( lite beroende på storlek)

1,5 dl mathavre

Granatäpplekärnor

Rucola ( en liten portionspåse ca 65 g)

Salt & peppar

Cayennepeppar

Chilipulver

Paprika pulver

Tahinivinägrett

1 msk tahini

1 vitlök

3 msk olivolja

1 msk balsamvinäger

1 msk citron

1 tsk senap

1 tsk honung

1 nypa salt

Ev späd med vatten

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader. Halvera morötterna och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Ringla på olivolja och krydda med salt, peppar och chili. Jobba in kryddorna och stoppa in morötterna i ugnen i mitten i 15 minuter. De sista minuterna kan du köra på grilleffekt.

Koka mathavre enligt instruktioner. Under tiden gör vinägretten. Blanda alla ingredienser och ställ i kylen. När mathavren är klar krydda med cayennepeppar, paprika och lite chili.

Lägg rucola och mathavre som bas på ett fat, lägg på morötterna och sedan granatäpple. Avsluta med att ringla på vinägretten.

ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?

Paus och njutstund

Energi ut, energi in

Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

En annan del av ultrabubblan

I går var jag i ultrabubblan igen. Inte som löpare men som support och galen hejarklack.

Jag fick en fråga förra helgen om jag kunde tänka mej att åka med och vara support åt några kompisar när de skulle springa Löparkalaset i Göteborg som ordnas av Sweden Runners. Då vi inte hade några planer på hemmafronten kände jag att jag givetvis ville ställa upp. Dels för att Skruven supportade mej på mitt 6-timmarslopp i november ( läs min raceraport här)

Som support ser man till att löparen får i sej energi efter en plan, ser till att löparen faktiskt tar sin energi ( fast de inte vill ), peppar, sparkar och ger tuff kärlek till löparen för att de ska orka fortsätta kämpa när allt bara vill ge upp. Som löpare under ett ett så långt lopp är den hjälpen ovärderlig. Efter ett tag får man som löpare lite reptilhjärna och är inte alltid den smartaste fisken i akvariet.

Vid mitt bord hade jag Skruven, Mikael , Tess och Karro. Det dukades upp sportdryck, gels, Snickers, bullar, salt och godis på bordet och energiplanerna sattes i rullning.

Rena hälsoresan under ett ultralopp

Första timmen gick och mina löpare såg starka och glada ut. Det var dessutom många från klubben som sprang så jag hade fullt upp med att heja på dem och komma med uppmuntrande ord. Och när jag ändå hejade på dem, kunde jag ju lika gärna heja på alla andra. Jag vet av egen erfarenhet hur mycket det gör att någon peppar och hejar på en. Speciellt när livet börjar kännas jobbigt.

Allt eftersom tiden gick blev stegen tyngre, energiplanerna börjades förhandlas med och dipparna kom. Tvingade i dem energi fast de inte ville, sparkade ut dem på banan igen när de bara ville ge upp och fortsatte att heja och tjoa för att ge energi. Nu hade även Camilla kommit och hjälpte till att tjoa, peppa och pusha fram krigarna!

Efter några rejäla dippar, hängande huvuden, upphämtningar och för mej en mer och mer hes röst så var vi inne på sista timmen.

Nu är det nedförsbacke i ett 6-timmars lopp och det är bara att låta pannbenet bestämma och se till att benen rör sej. Mina godingar hade hämtat nya krafter och rörde sej framåt igen med lite gladare miner. Jag fick glada leenden från de som sprang och min röst bröts likt en tonårspojkes.

När slutskottet gick så hade jag tre glada och trötta löpare vid bordet och Tess en bit ut på banan. Kramade om alla och såg hur nöjda de var.

Det är något speciellt med ultra! Det finns dalar som är så djupa att man aldrig tror man ska komma ur dem och så plötsligt går det igen. Tårar, skratt, ömma ben. Gemenskap, glädje och en uns av galenskap. Och kärlek! Så himla mycket kärlek längs med vägen. Oavsett om du springer eller som jag igår, supportar så är du en del av den knasigt härliga ultrabubblan.

Så till alla ni som sprang igår! Ni är sådana hjältar! Jag fick fråga. Hur jag orkade tjoa, peppa och heja på alla i sex timmar? För att NI gav mej energin! Att se ett leende bryta upp ett sammanbitet ansikte, att se hur ni själva bjussar på er var värt allt. Det var inte ens jobbigt! Bara ett galet fint privilegie.

Och till mina stjärnor som jag sparkade på. Puss på er! Ni är mina rockstars!