Personliga Rekordens Tävling i Växjö

3:30 ringde väckarklockan idag. Det var dags att öppna de små gluggarna, kamma håret och möta upp Tess för att susa ner mot Växjö.

Vi hade pratat lite om det tidigare, att vi kanske skulle åka ner för att springa Personliga Rekordens Tävling. Ett ultralopp där man kan springa 24-timmars, 12-timmars, 6-timmars och 3-timmars men vi var lite osäkra för att Tess just skulle komma hem från en utlandssemester och jag var inte jättesugen på ett nytt ultra så tätt inpå Borås 6-timmars då jag inte är van. Men vi hade lite lagt det på is och speciellt då jag legat hemma och varit sjuk halva veckan med feber och halsont. Men igår hördes vi av och bestämde att vi kör ändå. Jag valde att springa tre timmar och Tess sex timmar. Vi laddade på bästa sätt, hon med en lång flygresa och jag med tårta och tvåårskalas och sent i säng.

Firade mitt lilla hjärta Eddie igår.

Det var även roligt att åka ner eftersom fler godingar från klubben var nere och sprang, både 24-timmars och 12-timmars. Det är alltid roligt att pepp och heja på sina kompisar. Så strax efter fyra styrde vi kosan mot Tipshallen i Växjö där loppet gick.

När vi kom ner hade de som som sprang 24-timmars redan varit i gång i cirka 17 timmar och man såg att det var kämpigt för många. 12-timmars gänget hade en timme kvar att kuta och det gjorde ont hos många.

En snabb efteranmälan och sen hejade vi på vänner och kända ansikten.

Camilla och Anna-Maria krigade och kämpade på mot 24 timmar och Lasse och Joel var glada att de snart var klara.

Tess startade tre timmar innan mej och vi bestämde att jag supportar henne tills det var dags för mej att springa. Hon gick ut hårt och jag langade vätska, gel och energi till henne för att underlätta energiintaget.

Även Linus Wirén från Borås gick ut i hårt tempo och varvade gång på gång. När man springer så fort som han gör ser man honom väldigt ofta då banan är 373 m lång.

Klockan 10 var det dags för mej att starta tillsammans med ett tiotal andra löpare för att tillsammans med resten av krigarna på banan klara av de sista tre timmarna. Jag började med en ganska skön känsla i kroppen men snart började hjärtat banka lite extra hårt och jag blev påmind om att jag faktiskt legat sjuk i veckan men benen trummade på men jämn fart den första timmen. Jag försökte verkligen även att peppa och heja på min medlöpare då jag tycker att de är fantastiska! Galna men fantastiska. Och alla hejar tillbaka. Det är charmen med sådana lopp. Linus som susar förbi som en virvelvind peppar och någon som krigar och släpar fötterna fram har ändå ett glatt och positivt ord till sina medlöpare. Det är ultrakärlek.

Anna-Maria blev sjunde bästa dam

Första timmen gick ganska bra men sen började pulsen ge sej till känna. Jag ville inte gå för hårt utan bara försöka ta det lugnt och hålla kroppen igång utan att stressa den för mycket. Målet blev att ta en mil i timmen. En och en halv timme och det började bli dags att börja nedräkningen. Och att inte slarva med att dricka. Jag drack vatten kvart över och kvart i och sportdryck hel och halv. Jag har lite problem med sportdryck och var orolig för magen men idag fungerade det faktiskt ganska bra.

När två timmar gått började det gå redigt trögt. Jag flåsade som en hund i värme och svettades massor. Benen kändes som cement och jag fick gå lite till och från. Det gjorde mej lite besviken på mej själv då jag vet att jag kan springa i tre timmar utan att gå, och detta är ju helt flackt, men det var inget att tjura över, det fanns ju det som hade det mycket kämpigare. Så tuggade på, peppade mina vänner och tog emot pepp från andra. Försökte, utan resultat, öka sista halvtimmen och började fundera på att trots att det gick trögt borde det gå ganska bra i placeringarna på damsidan.

När slutskottet gick råkade Anna-Maria och jag vara på samma ställe och vi satte oss på golvet och pustade ut och väntade på att bli kontrollmätta. Vi haltade sedan bort till vår plats och kramade om varandra. Galet imponerad av Camilla och Anna-Maria som verkligen KRIGAT i ett dygn. Det gör ont att hålla igång så länge! Kramade om Tess som vann 6-timmars på damsidan, sin start och totalt tvåa. Tjoade på Linus som också vann. Och fick reda på att lilla jag med mitt pissiga lopp vann på damsidan när det kom tull 3-timmars! Tjoho liksom! Det är inte varje dag jag VINNER och verkligen inte på en sådan blygsam distans. Men kul att få lite pepp när det känts så tungt.

Nu, nyduschad, ny matad och nerbäddad i soffan blir det en liten stund framför Netflix med lite julmust och sen blir det tidigt i säng. Med facit i hand var det så roligt att vi åkte ner idag, trots att vi ifrågasatte om vi var riktigt kloka i morse!

Camilla tar en paus

Lasse och Joel efter 12 timmar

Klart man ska fira med alkoholfritt bubbel

Tess och Linus, grymma 6-timmars vinnare

Glad och nöjd över segern

3 reaktioner till “Personliga Rekordens Tävling i Växjö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s