Sam I Am

Jaaa… det har inte blivit så mycket skriv om löpning på sista tiden av en enkel anledning. Jag springer inte riktigt lika mycket just nu.

Jag är ute och lufsar lite. Utan klocka, utan några krav på mej och lite utan samma glädje. Anledningen? Min kropp har gått lite på strejk. Den vill liksom inte riktigt. Så jag smyger runt, tassar försiktigt och tränar lite annat.

Men det är ok. Jag tror att det är ett litet svar på den stress som kom med Corona och kanske ett svar på alla år med full fart, tre jobb och 12-timmars dagar. Jag har älskat varje sekund men nu, när tempot går ner lite är det som om jag med behövde en paus. Så jag låter kroppen få göra lite som den känner för, stressar inte upp pulsen, låter benen få sura i uppförsbacken och låter dem gå och ser till att njuta av allt det vackra som naturen bjuder på nu istället.

Det är ok. Man måste inte alltid vara på topp. Jag kommer springa igen, så där när benen jublar men just nu får det bli lite sådär som det funkar, kanske blir min joggingtur en promenad, kanske vaknar benen till liv efter en stund, och när de vaknar njuter jag! Älskar jag varje steg, bubblar av frihet när pulsen ökar.

Så, snart, snart kommer det ett inlägg om när det är så där jumlans härligt att springa igen, jag lyckades igår få till tre km som kändes bra så det är på G, men tills dess blir det lite annat.