Morot och Halloumibiffar med rostad potatis och Ajvaryoghurt

Förra veckan la jag ut en bild på min insta-story på just denna rätten och receptförfrågningarna haglade in. Lika bra att dela med mej då tänker jag. Och tyvärr är det inte jag som hittat på receptet, utan det kommer från denna grymma kokbok!

Morot och Halloumibiffar ca 4 portioner

3-4 morötter

250 g halloumi

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1 röd chili

Persilja

2 ägg

1 1/2 dl pankoströbröd

20 g solrosfrön

Salt och peppar

Rapsolja att steka i

Rostad Potatis

800 g fast potatis

Olivolja

Flingsalt

Svartpeppar

( jag hade lite röd chili med)

Ajvaryoghurt

1 dl turkisk yoghurt

4 msk mild ajvar

1/2 kruka mynta

Salt och svartpeppar

Gör så här

• Rosta potatis, sätt ugnen på 225 grader. Skala potatisen och dela den i klyftor. Lägg på en plåt med bakplåtspapper och vänd runt i olivolja salt och peppar. Rosta i 25 minuter.

• Skala och riv morötterna grovt, riv halloumi. Skala och finhacka lök och vitlök. Även chili och persilja.

• Blanda ihop ägg, pankoströbröd, solrosfrön, salt och peppar i en stor skål.

• Vänd ner grönsakerna och osten i smeten. Forma till biffar och stek på medelhög värme i rapsolja till de fått fin färg.

• Ajvaryoghurten blandar du ihop med yoghur och ajvar. Finhacka myntan och vänd ner. Smaka av med salt och peppar.

Visste du att solrosfrön innehåller mycket protein? Ca 23 gram per 100 gram samt att de har relativt låg miljöpåverkan. Winwin liksom!

Hoppas det smakar!

Hur står det till med hälsan?

Vad är hälsa för dej?

Är det hur du ser ut? Hur mycket du tränar? Är det hur du mår?

Idag bombarderas vi av hälsotips till höger och vänster. Ät så här! Se ut så här! Få platt mage på 10 dagar! Drick bara juice!

Men jag undrar uppriktigt vad är hälsa för dej? Kan du se på någon om den är hälsosam eller inte?

Smal var länge en måttstock på hur hälsosam man var. Men stämmer det? Är verkligen den smala tjejen hälsosammare än den som väger några kilo för mycket? Om du är smal och ser ”fit” ut men lever på redbull, snickers och cigg. Eller om du har några kilo för mycket men tränar, rör på dej och försöker äta hälsosamt. Hur kan vi bedöma hur hälsosam du är genom att titta på en person?

Idag har ordet kroppspositivism exploderat men ger det alltid en bra bild? Att vi alla ser olika ut och att det är ok uppmuntrat jag men ska vi förespråka en ohälsosam livsstil? Och då menar jag ohälsosam åt båda hållen.

För mej innebär hälsa att man mår bra inifrån och ut. Att själen är lycklig, att kroppen fungerar som den ska. Att livet är fyllt av positiva vibbar. Att maten jag äter fyller mej med energi och att människor runtomkring mej lyfter, stöttar och älskar mej precis för den jag är. Det handlar väldigt lite om att vågen säger att jag väger något kilo för mycket, att jag inte har magrutor eller att jag har celluliter på låren. Det handlar om att jag orkar med min vardag, att kroppen låter mej gå på äventyr utan att kollapsa och att jag kan fylla mitt liv med glitter.

Men jag är så nyfiken på vad du tycker? Hur bedömer du hälsa?

Strong happens when you run out of weak!

Det här med träning och dagsform. Det är lika intressant varje gång man ger sej ut. Hur är formen idag? Är det sprutt i benen och starkt hjärta eller är det cementklumpar och pingislunga? När är man stark och när är man svag?

Det kan kännas som man har en riktigt bra dag, sovit bra, ätit bra och så börjar man springa och så är det som om någon gjutit fast tunga fotbojor runt fötterna, gnidit in sulorna med Karlssons klister och snörpt åt lungorna. Har man riktigt tur så har någon gömt ditt pannben med!

Nästa gång kan man ha sovit som en kratta, bara fått i sej lite skräpmat och stressat hela dagen. Då, ja då går det som en dans. Superstarka snabba ben, skor som har vingar och världens starkaste hjärta! Pannbenet behöver inte ens hjälpa till, det går som en dans.

Mysko mysko mysko! Jag har fortfarande inget bra svar på varför? Ibland förstår man ju men det kan lika väl gå tvärt emot vad man tror.

Gårdagens pass var ett cementbenspass. Jag fattade ingenting! Jag var glad, pepp, ätit bra, slutat tidig på jobbet, perfekt väder, banlöpning, ja alla förutsättningar var där. Men redan på uppvärmningen kände jag att benen var sega. Men tänkte att det går över…. NIX. Och det är pannbenet…. som bortblåst! Hmpf! Bara att bita ihop och slutföra.

Men, ett träningspass är ett träningspass och det går alltid att ta revansch på sej själv. Det går alltid att köra passet igen!

Vad jag körde? Ja, det skulle vara en progressiv löpning 12-10-8-6 minuter, jag vet inte riktigt vad det blev. Men jag sprang mina 36 minuter och de sista 6 minuters gick iallafall under 5 min fart. Då lyckades jag bita ihop. Men vet du? Det är okej! Man får ha sämre dagar. Jag sprang ju iallafall!

Och visst tusan blev jag lite starkare ändå!?

Icebug XPERIENCE West Coast Trail

Tre dagars äventyr är till ända och villen härlig resa det har varit!

Dag 1

Efter en stressig morgon, där jag stängt av väckarklockan och på så sätt gav mej en 10 minuters räser-morgon utan kaffe anlände Camilla och jag till Vann där vårt base-camp för helgen var. ( För allas trevnad hade vi stannat till och inhandlat kaffe och bukfyllnad till mej på vägen )

10:30 gick starten från Ramsvik och vi gav oss i väg i Run/Walk gruppen. Vi startade långt bak och fick en väldigt lugn start med mycket promenad. Efter några kilometer kom vi ut på klipporna och barnet i mej vaknade! Samantha,typ 7 år , vaknade igen och jag skuttade glatt över några klippor innan vi landande i ”the kö” på rad slingrade det sej en lång, färgglad karavan av människor som glatt snackade med varandra. Ett steg i taget, hopp ner för en sten, skutt över en annan. Ingen ide att stressa, kön slingrade sej långsamt men glatt framåt! Efter ett tag släppte det på lite och vi rörde oss framåt över fantastiska klippor med havet på höger sida och saltstänkta vindar som slet i håret.

Fantastisk natur, härliga kossor på en äng och massor av klippor bestod de första 10 km av innan landskapet förändrades till små stigar, mer blandad terräng, underbart geggiga pölar och blommande ljung som smekte våra ben. Jag sprang dessutom på min gamla sambo från London, Sara, på vägen och vi sällskapade en liten stund och uppdaterade oss på livet.

Vi matade på och njöt av den fina naturen, snicksnackade lite med medlöpare och hejade på snabbisarna som började komma i kapp oss. Sakta men säkert närmade vi oss Smögen och målgången på bryggan hägrade! Där var den! Den karaktäristiska träbryggan med de små bodarna! Fötterna blev lite lättare och leendet spred sej! Dag ett var avklarat!

Ingen ide att stressa
Äntligen! Smögen bryggan!
I mål första dagen!

Dag 2

Lite snurrig i hjärnan hade jag nog varit när jag läst PM’t på kvällen innan. Var bom-säker på att bussen gick 7:00 och starten 8, trots att jag dagen innan meddelat en kompis att vi startade 9:15. Så upp i ottan och i väg för att inse att vi hade gott om tid på oss!

Den längsta etappen på vårt äventyr. 29,7 km och många höjdmeter stod på menyn. Vi hade i förväg bestämt oss för gå-backar för att inte bränna kroppen totalt.

Resan började med att ta båten över till Malmön där första delen av dagens lopp gick. 10 km runt en superfin ö, skuttandes på klippor och med vidunderlig utsikt på sina håll. Det var den ” lätta ” delen av loppet. Efter 10 km var vi tillbaka vid färjan och det blev en paus innan den gick tillbaka till fastlandet. Vi passade på att fylla på med blåbärssoppa, bulle och saltgurka. Med en gnutta stela ben stapplade vi oss uppför backen. För det var nu de riktiga höjdmetrarna skulle avhandlas. 12 km, sakta sakta, sega ben.Upp, upp och upp. Skutt över sten, rötter och gegga. Vi började möta Ultralöpare som sprang mot oss och hejade och tjoade så mycket vi bara kunde på hjältarna.

Plötslig tittade jag på klockan och det var bara 9 km kvar. Så många kilometrar som passerat utan att jag reflekterat över det. Mycket tack vare att terrängen utmanade. 9 km kvar! Det är ju ingenting. En brant backe och jag ser siluetter på toppen jag känner igen. Therese och Mattias står där och hejar! Vi stannar lite och kramas innan vi svajar vidare mot målet. Jag hör att Camilla har ont på riktigt nu och vi varvar med mer gång för att det ska funka.

28 km skylten! Vilken lycka!!! Plötsligt börjar benen trumma på igen och vi svänger in mot upploppet! Älskade Icebug-båge! Solsken, mat, vänner och en glass senare så mådde vi ändå ganska bra!

Tack etapp två för en riktigt fin dag!

Färjan till starten på Malmön
Utsikten!!!!
Lyckoprillig i själen!
Slutspurten efter 29,7 km
Nöjda efter andra dagen

Dag 3

Efter en natt med blixtar och dunder var vi redo för den sista, och kortaste etappen. Det skulle bli spännande att se hur kroppen svarade på ytterligare en dag med löpning.

I ett lätt duggregn startade vi i Hunnebostrand och begav iväg oss i väldigt lugnt tempo. Lite knorriga ben samt att vi visste att en rejäl stigning skulle komma redan efter 2 km. Vi klättrar upp för berget på ett led, sakta sakta, och försiktigt. Klipporna är hala efter nattens ösregn. Pulsen slår trots att det går långsamt men belöningen är utsikten när vi kommer upp!

Vi rör oss neråt igen och smyger in i skogen, makalöst vackert och underbart kladdiga spår. Regnet har verkligen gjort underlaget mer utmanande men jag njuter och parerar.

Vi kommer till en mäktig ravin sär de snabba löparna bara susar igenom på hala klippor och stenar och jag stapplar sakta fram och förundras över hur tusan de gjorde. På flera ställen var jag förundrad! Där jag hasade, susade de!

Upp och ner och mer upp! Och gegga! Herregud vilken gegga! Det forsade vatten på sina håll och geggan klafsade upp på benen. Så roligt! 1 km kvar och jag ökade takten, hoppade ner för klipporna, high fivade några funktionärer och svängde höger. Ut längs med havet, vågor som sveper över skorna! Medlöpare och publik som hurrar. Ut i mjuk sand, upp för en liten ”backe” och in genom portalen! Jaaaa!!!! Medaljen hängs runt min hals och jag är så stolt och lycklig!

Vilket äventyr! Vilket lopp! Vilken upplevelse! Inte det snabbaste loppet men wow, ett av de vackraste! Jag kommer leva länge på denna helgen!

En färgglad karavan som slingrar sej upp för klipporna
Klättra klättra!
Denna utsikten var värd alla höjdmetrar
Baaam! Där satt den!
Att avsluta med fötterna i havet
Älskar min medalj!!

Sommarsallad

Vi kramar ur det sista ur sommaren och använder jordgubbar för att hålla kvar sommaren liiite till.

Att använda frukt i salladen gör att den känns lätt, fräsch och framförallt somrig tycket jag.

Här är en snabb och enkel sallad som passar perfekt till grillat.

Sommarsallad

Lägg en bas av babyspenat och/eller ruccola.

Toppa med

  • Fetaost
  • Jordgubbar
  • Avocado
  • Cashewnötter

Vill du gör du en lätt vinägrett till.

Snabbt, enkelt och gott!

10 saker löpningen lärt mej

Jag gillar att springa. Det gör mej glad, har fått mej att träffa massa nya härliga människor och det har lärt mej en massa nya saker som jag inte visste att jag kunde, ville lära mej eller var tvungen att lära mej.

Lilla Listan
  1. Det jag tycker är normalt / onormalt flyttar på sej hela tiden. Distanser som förut kändes som hur långt som helt är plötsligt nåbara eller inom tankeräckhåll. Och jag minns når jag tyckte att de som sprang 6 timmar runt runt vart idioter! Nu är jag visst en av dem.
  2. Vikten av sköna skor och träningskläder. Du vill inte springa i ett linne som ger dej skavsår under armhålan, skor som ger dej blåsor och blånaglar i onödan. Shorts som glider upp och ger lårskav eller tights som hela tiden glider ner. Testa vad som funkar and stick with the plan!
  3. Med trevligt sällskap orkar man mycket lägre och glömmer av att man blir trött. Finns det något trevligare att vara ute i skogen med en finfin vän?
  4. Apropå vänner, om du VERKLIGEN vill lära känna någon, ge dej ut på en redigt lång runda, vänta på dippen och se hur ni hanterar varandra. Är ni fortfarande kompisar klarar ni allt!
  5. Hur långt man kan pressa sina personliga gränser. Mentalt och fysiskt går det alltid lite till! Och när du får en dipp går det att komma ur den, om du bara vågar vänta, kämpar och har pannben till det. Man kan springa, spy och sedan fortsätta springa. Helt galet egentligen!!
  6. Ju längre distans desto trevligare lopp! Helt enkelt av den enkla anledningen att det är sjukt sköna människor som springer långt! Det finns så mycket kärlek och medmänsklighet inom ultravärlden. På korta lopp är det hetsigare och stressigare. På marathon och längre har många tid att ge ett uppmuntrande ord till dej, en klapp på axeln när det är tungt och en tung kram när det är klart.
  7. Hur man frifräser! Alltså innerst inne tycker jag att det är så äckligt men vad ska man göra? Sysslar man med snorsport måste man tillslut lära sej! Litet tips bara… springer du bland massa folk kan det vara trevligt att ta ett span snett bakåt innan.
  8. Nagellack skapades för att icke löpare ska slippa se blånaglar, borttappade naglar och konstiga naglar.
  9. Att det är jobbigt att leva på gamla meriter och att man bara kan konstatera att man antingen är ett geni eller en idiot när man genomfört ett ultra eller marathon utan att sprungit på ett halvår.
  10. Hur man som löpare begåvas med ett guppyminne. Det är som att när mållinjen passeras glöms alla svordomar bort. Jag har nog aldrig brutit så många löften mot mej själv. Typ ”Jag ska ALDRIG springa ett lopp igen!” ”ÅH titta ett lopp!!”

Har du något som du vill lägga till på listan?

Älskade Hummus

Jag har helt snöat in på hummus. Det är gott till allt! Att bara dippa grönsaker i, till ditt kött eller annat protein, på mackan och bara att äta med sked. Och bäst av allt är att det är så rackarns lätt att göra!

Till en skål hummus har jag:

1 burk kikärtor, häll av vattnet och skölj

2-4 msk tahini

1 vitlöksklyfta

1-2 citroner

En nypa salt

Ev spiskummin

Späd med vatten efter behag

Gör så här:

Mixa tahini, vitlök, citron och salt med en stavmixer eller matberedare i cirka en minut tills tahini blir fast och vit. Späd med lite vatten och mixa någon minut till. Tillsätt sedan kikärtorna och mixa en stund till. Smaka av med salt, citron och eventuellt spiskummin.

När kikärtorna är helt finfördelade,späd med vatten tills konsistensen är perfekt.

Om du inte redan käkat upp den på fem minuter så håller den i kylen i tre-fyra dagar.

Bli bättre på armhävningar!

Har du svårt att få till de där armhävningarna på tå och måste göra dem på knä?

Jag har ett enkelt men effektivt tips för att bli bättre på att hålla kroppen i rätt position och få lite hjälp att avancera från knästående till att göra dina armhävningar på tå.

Fäst ett gummiband i en rigg, krok i taket eller liknande. Sätt gummibandet under bröstet, i höjd med BHbandet/pulsbandet och ställ dig i armhävningsposition. Spänn rumpa och håll in revbenen och gå ner i en armhävning. Nu kommer du få hjälp i rörelsen både med hjälp upp samt att få hjälp med att inte tappa bröstet/bålen vilket ofta är där vi tappar hållningen.

Jag brukar rekommendera att du inte går med armbågarna rakt ut, sträva snarare att ha armbågarna i cirka 45 grader. Detta för att inte överaktivera trapezius ( det köttiga på axlarna där vi ofta har ont ) och att hålla skuldror och axlar i en mer stabil och neutral position. Axlarna bort från öronen!

Om du känner obehag i axlarna när du gör armhävningar så testa att gå från bred armbågsföring till mer 45 grader.

Detta är givetvis olika var man känner sej mest bekväm men testa gärna och känn på de olika vinklarna.

Testa och låt mej gärna veta vad du tycker om tipset!

Chokladmousse

Visst älskar du precis som jag choklad?

Jag snubblade över detta receptet på en chokladmousse på bara tre ingredienser och utan tillsatt socker och det var sååå gott!

Jag är ju ingen bak-människa men att vispa ihop en chokladmousse på så få ingredienser fixar till och med jag.

Kanske inte den nyttigaste men ibland måste man bara leva livet lite eller var säger du? Den berömda balansen 80-20!

Chokladmousse

Ingredienser

4 dl grädde

3 äggulor

150 g mörk choklad

Gör så här: Hacka chokladen i mindre bitar och smält i en bunke över ett vattenbad. Ställ åt sidan. Knäck tre ägg och separera gulorna. Rör i gulorna i den smälta chokladen och låt svalna.

Vispa grädden luftig, och vänd ner den i chokladen med stora tag. Vänd och blanda tills all chokladsmet är blandad med grädden.

Lägg i portionsskålar och låt stå i kyl i minst tre timmar innan servering.

Servera med bär, frukt eller nötter.

Visst är det fint med blåbär till chokladen?

Familjeträning

Idag har jag och lilleman varit och tränat tillsammans på Crossfit Ibex. Det är andra passet vi tränat tillsammans denna veckan och jag tycker det är så roligt att han vill träna med mej.

Jag älskar ju att träna och försöker uppmuntra barnen till rörelseglädje så mitt lilla hjärta slår glada volter när han själv efter dagens träning säger att han vill att vi ska köra varje lördag. Givetvis är träningen anpassad till honom och han får styra tempo och ansträngningsgrad. Men det innebär inte att det inte är ett tufft pass.

För några år sedan hade jag en diskussion med en mamma till ett barn i ett fotbollslag som jag körde en fysträning med. Hon var nästan lite arg på mej och tyckte att jag körde för hårt med barnen då de blev svettiga, röda om kinderna och trötta! I min värld blir barnen alldeles för lite svettiga, röda om kinderna och trötta i dagen samhälle! Men varma, trötta och rosenkindade barn åt folket säger jag!

Att se hur lilleman krigar på, kämpar, svettas och är så stolt över sej själv efter passet är värt allting! Till och med att ”träna” med en sur förkylning i kroppen som jag gjorde idag. ( Jag VET! Man ska inte, men jag hade lovat honom)

Idag hade jag planerat ett pass med medicinboll för oss men då hans så himla gärna ville köra det passet vi körde i torsdag så blev det ett tvådelat träningspass.

Dagens pass såg ut som följer

Tre rundor

10 lyft med bollen från marken till över huvudet

10 knäböj med bollen i famnen

10 lyft med bollen upp till axeln, som om det vore en sten

10 wallballs

Det följt av

21-15-9

Burpees

Kettlebell svingar

Kalorier rodd

Varma, trötta och nöjda firade vi passet med en glass och lite gott häng i soffan på gymmet.