Lilla hjärtat och pastafloppen

Vilken omtumlande helg det varit.

Mitt nyhetsflöde har varit å ena sidan varit översvämmat av rapporter gällande Esmeralda, Lilla Hjärtat. Den lilla treåringen vara mamma nu är åtalad för mord. Det värker i mitt hjärta. Hur kan en vuxen människa göra så mot ett litet barn? Det är över all sans och förnuft. Vi ska skydda barn, inte skada, droga och döda dem. Att vårt samhälle fortfarande ser till de biologiska föräldrarnas rätt framför barnens rätt till ett lyckligt liv. Att man tar en utsatt liten flicka från en fosterfamilj där hon fått var just en liten flicka tillbaka till hennes biologiska föräldrar trots att varningsflaggor vajade. Att man tillåter ett barn att lämnas vind för våg till vuxna med missbruksproblematik, utan insyn, utan kontakt med omvärlden. Hon kunde inte be om hjälp även om hon hade velat.

Jag in bara hoppas att denna lilla flickas liv inte togs förgäves utan att det äntligen blir en lagförändring som gör att vi skyddar barnen.

Å andra sidan har alla sociala medier bombaderats av en känd man som tagit offerkoftan till en helt ny nivå. Att sitta där i tv och på sociala medier och gråta ut för att man är så jävlas lycklig att man måste förstöra det för sej själv genom att våldföra sej på en utsatt kvinna gör mej mållös. Det finns ingenstans där hans aktiva val är försvarbart. Att utsätta en redan utsatt kvinna för en våldtäkt och sen få lov att tycka synd om sej själv. Det är inte ok. Det är inte försvarbart någonsin. Oavsett om du är kändis eller inte. Att var 10 man tycker att det är ok att köpa en annan människas kropp gör mej illamående. Att någon tycker att de har rätten till att dominera en annan person får mej att kräkas. Och att det sedan finns folk som vurmar för den ”stackars mannen” som har haft ett tufft liv/bara gjort ett misstag, vem har inte gjort det/ eller anser att hon har gjort ett val och där med allt är frivilligt får mej att vilja slå hårt på något! Han får ett ansikte och hon, hon är en skugga i bakgrunden, en icke person, något blurrigt.

Om vi bortser från det fruktansvärda att förgripa sej på en annan människa ( som båda fallen handlar om) så lämnar det djupa sår i människor runt omkring. Lilla Hjärtats fosterfamilj sörjer. Kändisen sambo men framförallt hans barn! Fy fan! Hans barn! Hur förklarar man för ens kompisar att ens pappa köper sex av utsatta kvinnor?

Det enda som man kan se som positivt med detta är att det förhoppningsvis nu kommer en lag som ska skydda våra barn! Att vi förhoppningsvis får bättre tillsyn, säkrare hem och lättare att ge barnen rättigheter snarare än de vuxna. Att vi kommer ett steg närmare till att låta varje unge få vara just det, en unge. Fylld av liv, nyfikenhet och förhoppningsvis kärlek.

Och att samhället återigen blir påminns om att det finns så många kvinnor som blir utsatta, misshandlade, drogade och våldtagna. Varje dag, varje timme hela tiden. I vårt skyddade fina samhälle. Vi kan inte bara blunda och tro att detta händer någon annanstans. Att du faktiskt kanske känner en man som löper sex. Att organisationer som Talita och nätverk som Inte din hora får uppmärksamhet.

Vi får aldrig någonsin blunda för detta. Jag vet hur ett barn som blivit utsatt för psykisk och fysiskt misshandel ser ut. Jag har tittat in i deras ögon. Och jag vet också hur de kan bubbla upp och bli levande och glada igen i rätt familj. Inte den biologiska, utan rätt familj. Den där familjen som ger glädje, kärlek, trygghet, skratt och en famn att krypa upp i när det behövs.

Och jag kan nästan garantera att du, liksom jag, känner en kvinna som blivit utsatt. Som blivit våldtagen, blivit utsatt för psykisk misshandel, som blivit förnedrad och som bara förväntades att fortsätta le, puffa till håret och fortsätta vara där de var. Men även här har jag sett hur många lyckats resa sej, få ett värdigt liv, få omges av kärlek och inte fan begår de brott mot andra och skyller på sina övergrepp eller taskiga barndom.

Så, jag hatar att jag behöver säga att jag är feminist, för jag vill inte ens att det ordet ska behöva finnas. Jag hatar att behöva säga att jag står på barnens sida, att jag aldrig skulle kunna skada de små, det ska vara varje människas naturliga inställning. Jag avskyr att jag ens ska behöva säga att vi behöver empati, kärlek, respekt, jämställdhet, vänlighet och glädje för DET BORDE VARA EN SJÄLVKLARHET!

Och du, tack! Tack för att du orkar läsa mina tankar.