Vill du att jag mansplainar det för dej, lilla gumman?

Ok, dax att morra lite igen.

Jag har så svårt när folk ( läs män ) känner ett behov att förminska och trycka ner andra ( läs kvinnor).

Att inte respektera och uppskatta att vi är välutbildade, kunniga och starka. Att vi med lätthet kan kliva in i ett typiskt ”mansdominerat” yrke och briljera. Att vi kan mer än att ta anteckningar, laga mat och se söta ut! Jag kräks varje gång någon använder epitetet ”lilla gumman” om mej eller om någon annan kvinna. Jag är inte någon liten gumma! Jag är en kvinna som arbetar hårt, driver ett företag och har en fullt fungerande hjärna. Jag ber om hjälp när jag behöver det och har jag inte bett om det så varken behöver eller vill jag ha en man som står över mej och talar om för mej vad eller hur jag ska göra.

Idag hamnade jag i en diskussion angående moms och skatt som egenföretagare och fick en felaktig förklaring till mej. När jag korrigerade informationen fick jag genast en motfråga om hur ofta jag pratade med skatteverket och hur jag kunde ha koll på sådant.

Inte speciellt ofta svarade jag, eftersom jag har anlitat en grym revisor som hjälper mej med den ekonomiska biten. Det gör jag av den enkla anledningen att jag anser att jag ska fokusera på det jag är bra på, och så lejer jag bort det jag inte tycker är lika intressant till en som är grym på det!

Någon minut efter så tyckte mannen att ” Du måste vara ny på det här med att ha företag, det kan ju inte vara så lätt och som tjej”

Jag frustade till och bara informerade att jag har drivit mitt företag i över 10 år, har full koll på min ekonomi, har en tydlig affärsplan och har jobbat hårt och målmedvetet för att vara där jag är där jag är. Mitt kön har ingenting med att driva ett företag. Jag är ambitiös, beredd att kavla upp ärmarna och bita i och utbildar mej hela tiden för att vara så bra jag bara kan på mitt jobb. Jag har inte en enda gång fladdrat med ögonfransarna eller försökt se söt ut för att komma dit jag är. Jag har skinn på näsan, är driven, resultatinriktat och vägrar sälja mej billigt. Jag tar betalt för min kompetens och står på mej när någon försöker pruta eller komma undan. Jag är stolt över mitt arbete och jag tänker inte be om ursäkt för mej. Så kom inte här och lilla gumman mej när vi pratar om skatt eller moms eller min kapacitet att driva ett företag. Jag har koll!

Eller som i vintras när jag öppnat motorhuven och skulle fylla på spolarvätska. Då kom det en liten gubbe och undrade om jag behövde hjälp? Det är spolarvätska jag har i dunken. Hur svårt kan det vara? Det är inte kärnfysik det handlar om utan att fylla på lite vätska i en motor. Jag har gjort det förr och jag löser det igen.

Behöver jag hjälp så ber jag om det.

Det är inget fel att fråga om vi behöver hjälp men att förutsätta att vi inte löser saker, att vi är lite korkade eller att bara för att vi är tjejer inte kan vara tekniska gör mej galen. Eller behöver att förklara självklarheter. Har du ens frågat mej om jag behöver en förklaring? Vi hör klart och tydligt när du frågar om vi vill ha hjälp för att du uppriktigt vill hjälpa till eller om du bara gör det för att platta till och förminska.

Jag jobbar stenhårt på att tonåringen hemma ska våga använda den skärpta hjärna som hon har. Att hon inte ska lära sej att se söt ut och spela dum för att få som hon vill. Det kommer tillfällen när söt och utseende inte spelar någon roll. Nej, jag vill att hon ska bli stark, kaxig och våga briljera i det hon nu vill briljera i. Att inte låta sej bli nedtryckt utan våga säga ifrån när det behövs. För i det långa loppet är det smarta, starka och fantastiska kvinnor som kommer långt. Att bara vara söt hjälper inte.

Så snälla, sluta mansplaina, förutsätt inte att vi inte kan, och ge tusan att kalla mej för Lilla Gumman, ditt lilla Gubbslem.