Att träna

Ibland får jag frågan om jag bara tränar hela tiden och att det nog inte är bra att träna så mycket hela tiden. När jag har semester och väljer att springa så kommer frågan om jag inte har semester. Då behöver man ju inte träna

Jag tränar inte hela tiden. Jag tränar inte speciellt mycket. Jag tränar för att jag tycker om det. Jag tränar för att det är något jag mår bra och blir glad av. Jag tränar för att jag får egentid. Jag tränar för att jag blir en bättre människa av att träna. Jag tränar för att min kropp ska må bra. Jag tränar för framtiden!

Bara för att jag tycker om att träna så innebär det inte alltid att det är lätt, motiverande eller roligt att träna. Flera gånger får jag verkligen ta mej i kragen för att få träningen gjord. När jag har jobbat hela dagen och klockan är 20 på kvällen och det är dags att träna är det inte alltid roligt eller peppigt. När det regnar och blåser är det inte så att jag studsar ut i löpspåret. När det är mörkt och halt och det är långpanna på schemat och man ska ställa sej på löpbandet jublar inte hjärtat.

Vad är det då som får mej att göra ”grispassen”?

Känslan efteråt! Fy bubblan vad gött jag mår efter träningspasset. Det är näsan aldrig som jag har ångrat ett träningspass. De gångerna kan jag räkna på fingrarna. Nästan alltid så kommer glädjen till träningen igång efter några minuter. Jag älskar att känna mitt hjärta slå och känslan när andningen blir ansträngd. Det är ett så tydligt tecken på att jag lever.

Och leva vill jag! Länge och lycklig och stark. Och det är också därför jag tränar. För jag vill orka bli gammal. Jag vill bli en sån där kruttant som är ute och joggar när hon är 80 år gammal. Givetvis finns det inga garantier men jag gör vad jag kan för att min kropp ska tåla så mycket som möjligt. Trimma mitt hjärta att orka pumpa och utmanar mina lungor till att syresätta mej på bästa sätt.