Frustration och sinnesro

Tack och lov för löpningen!

Vi har en lite tuff period hemma nu med tråkiga saker som tar mycket energi från oss alla. Många känslor som snurrat runt i huvudet. Ilska, frustration och en skvätt ledsamhet. Det tar både tid och uppmärksamhet och varje ledig stund är det samtal som ska göras, återkopplingar som söks, information som letas fram.

Mitt sätt att ta en paus är att gå ut och springa! Att snöra på mej skorna och lämna tankarna på hyllan.

Just nu går det varken fort eller långt men varje steg gör mej lugnare. Kanske snurrar huvudet en stund i början men steg för steg så slutar hjärna snurra och det enda jag hör är mina steg som slår i marken och mina andetag som taktfast fyller mina lungor. Hör hur hjärtat slår i kroppen och känner kinden kyler min kind. Och steg för steg landar jag i nuet. Jag bara är!

Jag är så tacksam för att jag fick till två långpass i helgen med kanonsällskap. Igår sprang jag ensam i mörkret längs med Viskan och idag fick jag åter igen sällskap med en fin vän som babblade bort fem km innan Crossfitpasset.

Tack löpningen för att jag fått hitta dej och för att du låter mej få återhämta mej hos dej. Jag tänker alltid bättre efter att varit med dej.

Löpningen är så mycket mer än bara en fantastisk träningsform där jag kan pressa mej till max, det är ett andningshål, min medicin, min sociala del, min tid för mej själv.

Snart är den tuffa perioden slut, så är det alltid. Men löpningen… vi fortsätter hänga ihop!