ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?
Paus och njutstund
Energi ut, energi in
Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

Vänliga Veckan

Vi kan väl alla vara överrens om att det inte behövs fler troll och hatare här i världen? Jag blir så trött och less ibland när jag scrollar igenom internet och ser hur det alltid finns folk som ska trycka ner och tycka negativt om andra människors prestationer och tankar. Personligen har jag inte råkat ut för något sådant utan har bara fått kärlek och pepp på mina sociala medier och oftast i det verkliga livet med. Jag är galet tacksam för det!

Det är vänliga veckan och jag vill verkligen lyfta tanken om att vi ska vara vänligare mot varandra. Visst mår vi mycket bättre av att ge kärlek och pepp än hat och elaka kommentarer?

Svaga,småaktiga människor stärker sitt ego genom att hata och trycka ner andra.

Starka, vackra människor lyfter upp och värdesätter andra människor.

I min värld lyfter starka människor varandra och hyllar och stöttar. Starka människor gläds med andra människors framgång och vågar ge kärlek till andra när de behöver det eller bara för att starka människor har lite extra kärlek att strössla över sina medmänniskor. Starka människor dömmer inte andra hur de sköter sitt liv utan supportar och kommer med uppmuntrande tillrop. Starka människor vågar sträcka ut en hand till den som behöver hjälp och lyfter upp utan att tveka.

Starka människor har en kram över till den som behöver och håller extra länge om det behövs. Starka människor fäller inte otrevliga kommentarer om hur någon ser ut eller vilka kläder/hårfärg/vikt någon har utan ser det fantastiska och vackra i sina medmänniskor.

Starka människor vågar be om hjälp när de behöver hjälp och vågar ta emot hjälp när den erbjuds. Starka människor vågar möta sina medmänniskor med ett leende och öppet sinne.

Visst vill vi alla vara den starka människan och visst finns det dagar då vi kanske inte alltid har den kraften att vara den bästa, gnistrande personen men det finns ALDRIG en ursäkt till att medvetet trycka ned någon genom att fälla otrevliga kommentarer, sitta och gömma sej bakom tangentbordet och hata eller att medvetet frysa ut någon.

Visst vill du, tillsammans med mej, försöka göra världen till en mer kärleksfull plats där alla får rum, exakt som de är? Jag är mycket väl medveten om att man inte tycker om alla eller inte kommer överens med alla men det finns aldrig en ursäkt att sprida hat.

Var stark, var vacker!

Låt oss sprida lite extra kärlek denna veckan, ge någon en komplimang som du inte känner. Krama om de som står dej nära. Sträck ut en hand till den som behöver det och glöm inte att uppskatta dej själv för att Du är fantastisk.

Kärlek och glitter

Långpanna, pizza och pyssel

Igår var det dags för långpass för benen. 30 km stod på schemat och jag hade kollat med Tess om hon var sugen på att hänga med. Det var hon, vilket jag var väldigt glad för. Det är alltid trevligt med kul sällskap på löprundorna.

Vi stämde träff på Kransmossen, gav oss iväg. Upp i skogen och in till isen. Det var vansinnigt halt och isigt och vi fick lov att gå på många håll. Massa fniss och många oh! när fötterna gled iväg. Efter 10 km skogsslir kom vi ut på asfalt och med stadslöp och jag trodde att det skulle bli bättre underlag men tji fick jag. Det var härlig svartis på asfalten och fötterna bara slant iväg i frånskjutet. Jag började känna mej lite sliten i kroppen när vi närmade oss 20 km, mycket för att jag spände mej mycket när jag sprang. Benen, ljumskarna och axlarna var superstela men vi hade en bit kvar så det var bara att bita i.

Efter 28 km var vi tillbaka vid bilarna och bestämde oss för att vi var nöjda. Det kändes inte så spännande att halka runt två km till bara för att. 28 km var helt tillräckligt och tack vare underlaget så var jag trött och lite sliten i kroppen. Dessutom hungrig som en varg.

Trots att det var en tung och seg runda så var jag nöjd med att kroppen ändå orkar. Jag har inte sprungit så långt sen tre-timmars i Växjö. Och alltid härligt att ha ett roligt sällskap. Man hinner avhandla både det ena och det andra på långa distanser.

Så trött efter dagens isdans

Susade hem och landade omgående på yogamattan för att försöka släppa lite på spänningarna jag drog på mej under passet. Galet skönt att få sträcka ut ordentligt efter löpningen. Jag försöker bli bättre på att ta hand om kroppen genom styrka och rörlighet.

Efter yoga, en varm dusch och lite mat och vila trillade jag i mina mysbrallor och drog till Camilla för lite pyssel inför nästa helg. Är det inte världens bästa grej att man kan hänga med sina kompisar en lördag osminkad och i mysbrallor? Det är bannemej vänskap!

Vi delade på en pizza ( japp, jag äter sån mat ) och plockade fram en massa tyger, saxar och glittrande saker och gick loss på vårt lilla projekt. Vi fnissade, klippte, knöt och fick hela köket att glittra innan vi vart klara.

Pizza med pimp

Visst är det fina färger?

Håll utkik nästa vecka så får du se vad vi ska med allt till! Och japp! Jag ÄLSKAR att klä ut mej och gör jag det går jag ALL IN. Och tur att Camilla är exakt likadan! Vi kommer ha så kul.

Resten av denna helgen kommer gå till att yoga, vila och ta en kortare löprunda för att samla ihop de sista km i min veckodistans.

Skogsbad

Vilken härlig helg det har varit! Har hunnit med så mycket roligt och skrattat, njutit och andats. Stånkat korv, druckit bubbel och fyllt på med positiv energi.

En lång och välförtjänt löpvila är avklarad. Jag tror på att låta kroppen i lugn och ro få återhämta sej när den har presterat. Vila har i detta läge inte varit att helt ligga still och käka praliner, även om jag tycker att jag förtjänat det, utan jag har promenerat, cyklat och kört rörlighet.

I lördags var jag ute med en kompis och tog en lång och välbehövlig promenad i skogen. Det är något med mej och skogen. Jag blir så lugn och återhämtad när jag är där. Och jag är helt bananas i mossa! På riktigt, när jag går förbi ställen där mossan bullar upp sej och mjukar till stenar, nedfallna träd och stubbar så blir jag som ett barn i själen på nytt. Jag måste stanna och ooohha, tystnar i samtalen och bara tar in. Jag vill lägga mej ner i den mjuka mattan och bara stanna där för alltid. Och färgen, den underbara gröna färgen!

Visst vill man bara vara den lilla svampen?

Skogen är också det bästa stället att prata om viktiga saker i. Att landa energimässigt och släppa på stress. Idag är allt så hemskans snabbt och pressen på att prestera och synas så hög. Sociala medier, jobb och krav inifrån och utifrån gör huvudet alldeles snurrigt ibland och spänningar i kroppen kan få musklerna att gå helt i baklås och snörpa till så det känns som att hjärtat håller på att gå sönder. Att gå ut i skogen och lyssna på hur vinden dansar mellan granarna har en så lugnande effekt.

För mej har skogen alltid varit mitt andningshål, jag tillbringade många timmar i skogen med min morfar när jag var liten, plockade svamp, letade efter kådaklumpar och tittade på hur det växte och andades. När jag bodde i London var det skogen jag längtade efter. Att få sitta på en stubbe och lyssna på fåglarna, att klappa mossan, att få känna lugnet från ett träd, att känna lukten av gran.

Och var någonstans smakar kaffet som bäst?

Nya vänner

Jag är fortfarande vansinnigt nöjd med min prestation i lördags och njuter av att min kropp känns bra och stark . Den är bannemej helt grym som orkar hålla igång så länge och faktiskt mår helt ok efteråt.

Jag är snäll mot den nu och låter den vila när den var så duktig och krigade på under sex timmar. Vila innebär dock inte att jag ligger på sofflocket och käkar godis, eller tja, i söndags gjorde jag det, men sen har jag kört lite cirkulationsträning. Jag har cyklat lugnt, promenerat och kört rörlighet. Försöker äta ordentligt men jag har inte riktigt fått igång aptiten efter loppet men det kommer.

Jag har funderat en hel del på ett samtalsämne som Karolina och jag avhandlade under vår lilla joggingtur och det är på en av de mest positiva egenskaperna löpningen gett mej utöver själva träningen. Alla sjukt sköna människor jag har lärt känna!

Som vuxen är det inte alltid så lätt att skaffa nya vänner men jag har verkligen fått många nya fina vänner som jag delar ett stort intresse med.

Ingen av de personer som betydde så mycket för mej i lördags hade jag ALDRIG känt utan vår gemensamma kärlek – löpningen.

Jag hade till exempel aldrig lärt känna Karolina om det inte var för löpningen. Att få följa hennes resa har varit fantastisk.

Camilla lärde jag känna via internet först, via ett löpforum, där vi konstaterade att vi bodde i samma stad och bestämde oss för att ta en runda tillsammans. Löprunda nummer två var BUM, Borås Ultra Maraton där vi krigade oss igenom skogen tillsammans utan att egentligen känna varandra, men där lärde vi VERKLIGEN känna varandra och har sedan dess hängt ihop. Vi är lite som ett gammalt gift par, springer på rätt sida av varandra, muttrar och fräser när det krävs och asgarvar sedan åt varandra. Löpningen är på så sätt befriande. Man får lov att vara lite tjurig och grinig bara det går över när man är klar.

Jag är tacksam för min coach Kalle och hans enorma hjärta och för att han verkligen har fått mej att våga utmana mej själv.

Fantastiska människor som Therese och Skruven som har så mycket glädje, värme och kunskap att dela.

Min blonda karl som jag har date med i löpspåret. Tysta, sida vid sida. Kämpar tillsammans. Kärlek och svett. Kan inte be om bättre date.

Min kollega Madeleine, som jag fick nys om via en annan springkompis och som jag bokade träff med. Vi klickade bums och började samarbeta och delar kärleken till löpningen.

Mina klubbkompisar i SOK Knallen, hängivna, trevliga och sociala.

Så funderar du på att börja springa? Gör det!!! Du kommer lära känna så många härliga, knasiga, envisa, givmilda och starka personer som du verkligen kan ha kvalitetstid med. För tusan vilken kvalitetstid man har i löpspåret. Det har avhandlats högt och lågt i mina löparskor. Vi har skrattat och gråtit. Pratat liv och död. Man hinner lära känna varandra ordentligt när man springer ihop. Jag älskar löpningen för det den gör med min kropp, mitt huvud och min själ. Och jag älskar löpningen för att den har berikat mitt liv med så många fantastiska personer.

Så, börja spring!