Ledig helg!

Efter två intensiva jobbhelger med fantastiskt roliga event kändes det ändå skönt att få ha en helg hemma utan jobb.

Jag har verkligen sett fram emot denna helgen. En helg utan måsten och att få lite tid att hänga med familjen. Framförallt att få lite tid med småfolket eftersom det varit lite hackigt i mitt schema sista tiden och vi bara haft korta stunder att ses på.

Men det bästa med helgen är att slippa vakna av väckarklockan! Fy bubblan vilken frihet det är! Att få sova tills man sovit klart måste vara det bästa som finns. Det och att dricka kaffe i lugn och ro, gärna i morgonrock!

Lördag förmiddag bestod av en tripp till tippen där några var överlyckliga över att få kasta saker så det gick sönder och sedan en löprunda för mej. Kunde springa i shorts igen vilket gör mej lite extra glad. Snöblandat regn och tre grader i maj har inte varit superinspirerande. Att jag dessutom förhandlade om rundan från 8 km, till 10 km för att sedan sluta på 12 km var ett plus i kanten. Kämpar verkligen med löpningen nu då mina ben verkar ha glömt att de faktiskt gillar att springa.

På eftermiddagen åkte vi in till stan alltihop för att spela shuffleboard. Vi körde tjejerna mot killarna och vi kan ju säga att det var en förkrossande 2-0 seger för oss tjejer. Who run the World? Girls!

Efter att bokstavligen sopat banan med grabbarna körde vi ett restaurangbesök och kvällsmat ute. Jag har lördagar som ” fri dag” när det kommer till kosten men försökte ändå äta bra mat. Men visst slank det ner någon godisbit på kvällen hemma sen.

Idag var det distanspass med fint sällskap i form av Therese som stod på agendan. Agerade rejäl bromskloss på henne då hon hade en återhämtnings runda på schemat och jag bara skulle kuta. Två timmar senare så hade vi hunnit i kapp med livet och jag susade hemåt.

Nu kör jag bästa After Run varianten med en bra bok och en stor kopp kaffe. Ska se om jag kan få med tonåringen till gymmet i kväll.

Hoppas att du med haft en riktigt härligt helg och hunnit vila och andas.

SöndagSpring med Therese
Inte allt för ofta vi får med alla på en bild!!
Älsk på lediga dagar i solen

Running Halmstad Rapport

Då har ytterligare en härlig arbetshelg tagit slut.

Den här gången var det vårt löparevent Running Halmstad som vi hade fullt fokus på. En helg fylld av löpning, löparrelaterade ämnen och lite mer löpning!

Vi började lördagen med att prata löpteknik och varför vi vill springa med god teknik. Det var pumor och spagetti och svävande Usain Bolt som användes som ledord.

Sedan tog Madde över och gick loss på hennes favoritämne – bålen. Vi knöt an till spagettin, låg som döda skalbaggar, konstaterade att det inte alltid är så enkelt och avslutade sedan med ett saftigt pass som verkligen utmanade magen.

Efter maten var det dags att prata om kost för prestation och hur man egentligen ska tänka med mat för att orka träna så mycket som man vill kunna.

När huvudet sedan snurrade av information så kom det som för min del är det ljuvligaste på hela eventet. Att få springa med hjärtat och själen längs med fantastiska Prins Bertils Stig. Att med solen i ögonen och havsvindar i håret få jogga fram, stanna upp för att njuta av utsikten och springa exakt så långt man själv vill, är magiskt. Alla vände när man kände att det räckte men vi var fem glada ( och lite trötta ) själar som sprang 20 km tillsammans. Hjälptes åt när det blev tungt och njöt av utsikten.

Efter kvällsmaten var det ganska trötta löpare som sakta men säkert kröp i säng.

Vackra vyer längsmed havet

Söndagen startade vi med en lugn och mysigt morgonjogg för att väcka upp kroppen och förbereda den inför dagen. Jag är personligen ingen morgonpspringare men det är ganska mysigt att få väckas längsmed havet.

Frukost i magen och sedan fick jag äntligen gå loss på min skadeworkshop! Vi pratade om löparrelaterade skador, hur vi kan förebygga dem och hur ska vi tänka om vi blir drabbade? Jag brinner verkligen för detta och vill att vi ska undvika att dra på oss onödiga skador!

Med en lunch i magen var det dags för finalen på eventet. Intervaller på löparbana. Vi valde att köra 8*400 m i par, I go- You go. Och gud vad de kämpade och krigade! Jag är så stolt och glad över allas kämparglöd! De bet i när de sved, peppade varandra och jag tror att alla överträffade sej själv!

När vi vinkade av dem så tittade Madde och jag på varandra och log. Solen sken denna gången med, vi hade fått lära känna ytterligare ett gäng starka kvinnor och vi var återigen så tacksamma att vi har världens bästa jobb!

Tack till dej som var med och gjorde denna helgen!

Älskar löpteknik

Bålstyrka för löpare

Magisk utsikt

Pratar med hela kroppen

High five!

Glada och lite trötta

Full fart framåt!

10 saker löpningen lärt mej

Jag gillar att springa. Det gör mej glad, har fått mej att träffa massa nya härliga människor och det har lärt mej en massa nya saker som jag inte visste att jag kunde, ville lära mej eller var tvungen att lära mej.

Lilla Listan
  1. Det jag tycker är normalt / onormalt flyttar på sej hela tiden. Distanser som förut kändes som hur långt som helt är plötsligt nåbara eller inom tankeräckhåll. Och jag minns når jag tyckte att de som sprang 6 timmar runt runt vart idioter! Nu är jag visst en av dem.
  2. Vikten av sköna skor och träningskläder. Du vill inte springa i ett linne som ger dej skavsår under armhålan, skor som ger dej blåsor och blånaglar i onödan. Shorts som glider upp och ger lårskav eller tights som hela tiden glider ner. Testa vad som funkar and stick with the plan!
  3. Med trevligt sällskap orkar man mycket lägre och glömmer av att man blir trött. Finns det något trevligare att vara ute i skogen med en finfin vän?
  4. Apropå vänner, om du VERKLIGEN vill lära känna någon, ge dej ut på en redigt lång runda, vänta på dippen och se hur ni hanterar varandra. Är ni fortfarande kompisar klarar ni allt!
  5. Hur långt man kan pressa sina personliga gränser. Mentalt och fysiskt går det alltid lite till! Och när du får en dipp går det att komma ur den, om du bara vågar vänta, kämpar och har pannben till det. Man kan springa, spy och sedan fortsätta springa. Helt galet egentligen!!
  6. Ju längre distans desto trevligare lopp! Helt enkelt av den enkla anledningen att det är sjukt sköna människor som springer långt! Det finns så mycket kärlek och medmänsklighet inom ultravärlden. På korta lopp är det hetsigare och stressigare. På marathon och längre har många tid att ge ett uppmuntrande ord till dej, en klapp på axeln när det är tungt och en tung kram när det är klart.
  7. Hur man frifräser! Alltså innerst inne tycker jag att det är så äckligt men vad ska man göra? Sysslar man med snorsport måste man tillslut lära sej! Litet tips bara… springer du bland massa folk kan det vara trevligt att ta ett span snett bakåt innan.
  8. Nagellack skapades för att icke löpare ska slippa se blånaglar, borttappade naglar och konstiga naglar.
  9. Att det är jobbigt att leva på gamla meriter och att man bara kan konstatera att man antingen är ett geni eller en idiot när man genomfört ett ultra eller marathon utan att sprungit på ett halvår.
  10. Hur man som löpare begåvas med ett guppyminne. Det är som att när mållinjen passeras glöms alla svordomar bort. Jag har nog aldrig brutit så många löften mot mej själv. Typ ”Jag ska ALDRIG springa ett lopp igen!” ”ÅH titta ett lopp!!”

Har du något som du vill lägga till på listan?

ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?
Paus och njutstund
Energi ut, energi in
Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

Vänliga Veckan

Vi kan väl alla vara överrens om att det inte behövs fler troll och hatare här i världen? Jag blir så trött och less ibland när jag scrollar igenom internet och ser hur det alltid finns folk som ska trycka ner och tycka negativt om andra människors prestationer och tankar. Personligen har jag inte råkat ut för något sådant utan har bara fått kärlek och pepp på mina sociala medier och oftast i det verkliga livet med. Jag är galet tacksam för det!

Det är vänliga veckan och jag vill verkligen lyfta tanken om att vi ska vara vänligare mot varandra. Visst mår vi mycket bättre av att ge kärlek och pepp än hat och elaka kommentarer?

Svaga,småaktiga människor stärker sitt ego genom att hata och trycka ner andra.

Starka, vackra människor lyfter upp och värdesätter andra människor.

I min värld lyfter starka människor varandra och hyllar och stöttar. Starka människor gläds med andra människors framgång och vågar ge kärlek till andra när de behöver det eller bara för att starka människor har lite extra kärlek att strössla över sina medmänniskor. Starka människor dömmer inte andra hur de sköter sitt liv utan supportar och kommer med uppmuntrande tillrop. Starka människor vågar sträcka ut en hand till den som behöver hjälp och lyfter upp utan att tveka.

Starka människor har en kram över till den som behöver och håller extra länge om det behövs. Starka människor fäller inte otrevliga kommentarer om hur någon ser ut eller vilka kläder/hårfärg/vikt någon har utan ser det fantastiska och vackra i sina medmänniskor.

Starka människor vågar be om hjälp när de behöver hjälp och vågar ta emot hjälp när den erbjuds. Starka människor vågar möta sina medmänniskor med ett leende och öppet sinne.

Visst vill vi alla vara den starka människan och visst finns det dagar då vi kanske inte alltid har den kraften att vara den bästa, gnistrande personen men det finns ALDRIG en ursäkt till att medvetet trycka ned någon genom att fälla otrevliga kommentarer, sitta och gömma sej bakom tangentbordet och hata eller att medvetet frysa ut någon.

Visst vill du, tillsammans med mej, försöka göra världen till en mer kärleksfull plats där alla får rum, exakt som de är? Jag är mycket väl medveten om att man inte tycker om alla eller inte kommer överens med alla men det finns aldrig en ursäkt att sprida hat.

Var stark, var vacker!

Låt oss sprida lite extra kärlek denna veckan, ge någon en komplimang som du inte känner. Krama om de som står dej nära. Sträck ut en hand till den som behöver det och glöm inte att uppskatta dej själv för att Du är fantastisk.

Kärlek och glitter

Långpanna, pizza och pyssel

Igår var det dags för långpass för benen. 30 km stod på schemat och jag hade kollat med Tess om hon var sugen på att hänga med. Det var hon, vilket jag var väldigt glad för. Det är alltid trevligt med kul sällskap på löprundorna.

Vi stämde träff på Kransmossen, gav oss iväg. Upp i skogen och in till isen. Det var vansinnigt halt och isigt och vi fick lov att gå på många håll. Massa fniss och många oh! när fötterna gled iväg. Efter 10 km skogsslir kom vi ut på asfalt och med stadslöp och jag trodde att det skulle bli bättre underlag men tji fick jag. Det var härlig svartis på asfalten och fötterna bara slant iväg i frånskjutet. Jag började känna mej lite sliten i kroppen när vi närmade oss 20 km, mycket för att jag spände mej mycket när jag sprang. Benen, ljumskarna och axlarna var superstela men vi hade en bit kvar så det var bara att bita i.

Efter 28 km var vi tillbaka vid bilarna och bestämde oss för att vi var nöjda. Det kändes inte så spännande att halka runt två km till bara för att. 28 km var helt tillräckligt och tack vare underlaget så var jag trött och lite sliten i kroppen. Dessutom hungrig som en varg.

Trots att det var en tung och seg runda så var jag nöjd med att kroppen ändå orkar. Jag har inte sprungit så långt sen tre-timmars i Växjö. Och alltid härligt att ha ett roligt sällskap. Man hinner avhandla både det ena och det andra på långa distanser.

Så trött efter dagens isdans

Susade hem och landade omgående på yogamattan för att försöka släppa lite på spänningarna jag drog på mej under passet. Galet skönt att få sträcka ut ordentligt efter löpningen. Jag försöker bli bättre på att ta hand om kroppen genom styrka och rörlighet.

Efter yoga, en varm dusch och lite mat och vila trillade jag i mina mysbrallor och drog till Camilla för lite pyssel inför nästa helg. Är det inte världens bästa grej att man kan hänga med sina kompisar en lördag osminkad och i mysbrallor? Det är bannemej vänskap!

Vi delade på en pizza ( japp, jag äter sån mat ) och plockade fram en massa tyger, saxar och glittrande saker och gick loss på vårt lilla projekt. Vi fnissade, klippte, knöt och fick hela köket att glittra innan vi vart klara.

Pizza med pimp

Visst är det fina färger?

Håll utkik nästa vecka så får du se vad vi ska med allt till! Och japp! Jag ÄLSKAR att klä ut mej och gör jag det går jag ALL IN. Och tur att Camilla är exakt likadan! Vi kommer ha så kul.

Resten av denna helgen kommer gå till att yoga, vila och ta en kortare löprunda för att samla ihop de sista km i min veckodistans.

Skogsbad

Vilken härlig helg det har varit! Har hunnit med så mycket roligt och skrattat, njutit och andats. Stånkat korv, druckit bubbel och fyllt på med positiv energi.

En lång och välförtjänt löpvila är avklarad. Jag tror på att låta kroppen i lugn och ro få återhämta sej när den har presterat. Vila har i detta läge inte varit att helt ligga still och käka praliner, även om jag tycker att jag förtjänat det, utan jag har promenerat, cyklat och kört rörlighet.

I lördags var jag ute med en kompis och tog en lång och välbehövlig promenad i skogen. Det är något med mej och skogen. Jag blir så lugn och återhämtad när jag är där. Och jag är helt bananas i mossa! På riktigt, när jag går förbi ställen där mossan bullar upp sej och mjukar till stenar, nedfallna träd och stubbar så blir jag som ett barn i själen på nytt. Jag måste stanna och ooohha, tystnar i samtalen och bara tar in. Jag vill lägga mej ner i den mjuka mattan och bara stanna där för alltid. Och färgen, den underbara gröna färgen!

Visst vill man bara vara den lilla svampen?

Skogen är också det bästa stället att prata om viktiga saker i. Att landa energimässigt och släppa på stress. Idag är allt så hemskans snabbt och pressen på att prestera och synas så hög. Sociala medier, jobb och krav inifrån och utifrån gör huvudet alldeles snurrigt ibland och spänningar i kroppen kan få musklerna att gå helt i baklås och snörpa till så det känns som att hjärtat håller på att gå sönder. Att gå ut i skogen och lyssna på hur vinden dansar mellan granarna har en så lugnande effekt.

För mej har skogen alltid varit mitt andningshål, jag tillbringade många timmar i skogen med min morfar när jag var liten, plockade svamp, letade efter kådaklumpar och tittade på hur det växte och andades. När jag bodde i London var det skogen jag längtade efter. Att få sitta på en stubbe och lyssna på fåglarna, att klappa mossan, att få känna lugnet från ett träd, att känna lukten av gran.

Och var någonstans smakar kaffet som bäst?