Utflykts tips!

Semestern firas även detta år i Sverige och jag och Blondinen bestämde oss för att göra små utflykter runt omkring för att bryta av. Jag googlade lite och hittade denna, för mej okända, pärla som vi säkert kommer besöka igen. Väl värt ett besök säger vi!

Skurugata – Eksjö

Ett av de första små äventyr vi gjorde under semestern blev en fin dagsutflykt till Eksjö och Skurugata. Två timmar bort med bil för oss. Vi fick med oss tonåringen med och packade väskorna med kaffe, matiga mackor och fika.

Supervacker skog

Det var en vacker och ganska mäktig promenad/ vandring i den ca 800 m långa skuran, som är som en bergsskreva med rolig och lätt utmanande vandring igenom. Det var supermäktigt att stå där och kolla upp på de höga klippväggarna och känna temperaturskillnaden som blev när man kom ner i skrevan. Jag som är barnsligt förtjust i berg och klippor kände mej lätt euforisk och klappade på klippväggarna med jämna mellanrum.

Skurugata
Älskar klippväggar

Skogen bjöd på riktig trolsk känsla med nedfallna träd, höga klippor och massor av mossa. En riktigt John Bauer upplevelse. Det är verkligen värt att ta det lugnt och ta in all natur som man får uppleva här.

En varm klättring uppför, där man kunde välja på en lättare eller svårare väg upp, och vi landade på Skuruhatt där vi njöt av vår medhavda matsäck och en fantastisk utsikt över Smålands skogar. Skuruhatt är en av Smålands högsta berg med sina 334 meter över havet.

Utsikten!!!
Kaffe smakar alltid bäst utomhus.

Vandringen är lite knölig men det går fint att gå där, och jag tänker att det går finfint att gå där med barn som är lite äventyrliga av sej. Vi mötte familjer med små barn som knatade på. Mitt tips är dock att ta med lite att dricka och snacksa på under vägen då det kan vara lite ansträngande för de små. Och har det regnat så kan det bli lite halt på sina håll, speciellt då det redan är fuktigt i skrevan. Vill man bara se på utsikten finns det en fin tillgänglighetsanpassad väg upp till höjden direkt från parkeringen.

Kunde inte låta bli att balansera lite när möjlighet gavs.

Kinnekulle och Läckö Slott

Blondinen och jag drog på en liten minisvemester, surrade fast cyklarna på bilen och styrde kosan mot Kinnekulle och Lidköping. Trots att det ligger relativt nära har jag aldrig varit där så jag tyckte det var en perfekt liten utflykt att göra och ta en övernattning i Lidköping, på stadshotellet.

Väl framme på Kinnekulle startade vi med att äta lunch på Kinnekullegården. Vi och en hel hög pensionärer. Mätta och belåtna svirade vi om till cykelkläder och rekade lite vart vi kunde cykla. För att var ett så stort område fanns det inte så många leder man fick cykla mtb på men då det är ett naturreservat så vill de säkert inte förstöra naturen.

Redan innan vi kom iväg på cyklarna lackade svetten. Det var en rejält varm dag och jag fasade redan för backarna. Jag vet från löpningen hur dåligt det funkar med träning och värme för mej. Vi trampade iväg och blev båda ganska förtjusta i den blåa leden. Inte super-teknisk eller svår men med fina partier i skogen och lite roliga stigar. Men oj! Det vart kuperat och i värmen tog jag tokslut. Så jag var rejält glad när vi kom upp på toppen och kunde svalka oss med varsin glass.

Utsikten var värd uppförsbacken
Välförtjänt glass!!

Vi återvände till startplatsen drack lite vatten och beslöt att vi skulle köra den röda slingan med. Sedan var vi rätt möra i värmen och bestämde oss för att det fick räcka och packade in oss i bilen igen och körde till hotellet i Lidköping.

Vi checkade in, tog en snabb dusch och gick ett varv på stan innan vi slog oss ner på uteserveringen vid hotellet och tog något att äta och dricka samtidigt som vi lyssnade på live musik. Hur trevligt kan man få ha liksom?

Live musik! Som jag längtat efter det.
Godnatt Lidköping
Läckö Slott
Ser du Blondinen på klippan?

Natten var väl inte den bästa då hotellet saknade air condition så rummet var supervarmt men efter en halvbra natt och med frukost i magen packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan mot Läckö Slott.

Vi strosade runt utanför en stund innan vi bestämde oss för att köra en riktigt turist runda och gå in på slottet och kika där med. Det är ganska mäktigt tycker jag, att gå in i så gamla byggnader. Tänk så många fötter som har trampat på de golven. Kungligheter, tjänstefolk, fattiga och rika. Det finns så mycket historia ( och rum) på slott som detta.

Efter slottsbesöket var det lunchdags, min matklocka ringde rejält och vi tog oss till Spiken, det lilla fiskesamhället, för att äta den berömda rökta laxen. Mums! Men varning för mycket folk. Det är ett populärt utflyktsmål.

Stora Stenbrottet

Vi återvände till Kinnekulle efter lunch, inte för att cykla denna gången utan för att jag hade fått nys om att det finns ett kalkstensbrott där. Jag ÄLSKAR dem. Det är något magiskt med vattnet där. Det blir så klart och jag får nästan alltid utomlandsvibbar. Vi gick ett varv runt brottet och jag blev akut badsugen men höll mej. Jag vet inte om man får bada där?

Visst känns det som utomlands?
Den här utsikten liksom!
Gudhem Klosterruin

Vi började sick sacka oss hemåt via småvägarna med Gudhems klosterruin som delmål på vägen. Jag har så länge velat se den men aldrig fått tummen ur. Eftersom jag dessutom är förtjust i Arn-böckerna så är det ju extra roligt. Återigen… förtjust i gamla byggnader. Så coolt att se något med anor från 1100-talet.

Han med världens tålamod med mej när jag ska smyga runt över allt och kika.

Akut hungrig nu, svängde vi in i Falköping, köpte en pizza och åkte upp till Mösseberg för att äta kvällsmat, titta på utsikten och givetvis gå några hål på frisbeegolfbanan. Vi åker ju aldrig någonstans utan våra discar.

Tack för utsikten Falköping.