Sociala Medier

Jag sprang på en bekant härom dagen på ICA. Jag fick en kram och sen sa ha att han fick så dåligt samvete av att träffa mej. Jag undrade varför och han sa för att jag tränar hela tiden och att han inte gör det.

Jag vill inte vara någons dåliga samvete, jag vill bara inspirera till rörelseglädje och livslust. Jag tränar absolut inte varje dag och jag förespråkar inte att man ska göra det.

Det där med sociala medier ger en liten skev bild av ens liv. Jag har ett Instagram flöde som medvetet har träningsbilder och då främst löparbilder. Och ja, jag tränar en del. Mest för att jag blir glad av det. Men sen är inte alla bilder ett kvitto på att jag tränat. Texten kanske bara säger godmorgon, men då jag medvetet valt en inriktning på mitt konto ser det ”hurtigt ut”

Men jag lovar. Jag ligger på sofflocket ibland och trycker godis. Jag bäddar ner mej i sängen och sträckkollar Netflix, jag käkar god mat och dricker vin med mina vänner och jag äter absolut pizza. Jag tvättar, lagar mat och vattnar blommor.

Men visst är sociala medier ett problem i dagens samhälle. Vi tittar på bilder med fina, perfekt tillrättalagda liv, glada träningsbilder, välstädade hem, gulliga barn och så vidare och blir stressade. Det finns en tydlig problematik med sociala medier och en ökning av stress och psykisk ohälsa.

Genom sociala medier mäter vi oss med omvärlden. Vi bedöms med hjälp av likes och hjärtan. Vi söker bekräftelse och uppmärksamhet av främmande människor. Och en bild som fått dåliga likes kan få dej att känna dej värdelös. Trots att det helt enkelt kan vara så att det är en algoritm som gjort att just din bild inte dykt upp i dina vänners flöde.

Samtidigt så kan det knyta kontakter, öppna upp för vänskap och kärlek och inspirera till nya äventyr. Det kan låta dej hålla kontakten med vänner som bor långt borta och det kan vara en stark plattform att uttrycka dina åsikter på.

Vad tycker du om sociala medier? Upplever du det stressande? Inspirerande? Tråkigt?

Äg DIN träning!

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med träning. För vem du tränar för och vem som bestämmer vad som är rätt och riktigt?

Jag har på sociala medier stött på lite olika frågor om hur långsamt snigelfart är, om man får tillgodoräkna sej sträckor man eventuellt går på under löprunda, hur snabbt man måste springa en viss distans för att våga ställa upp i ett lopp.

Givetvis kan du applicera frågorna på styrka, hur tunga lyft orkar du göra? Hur många repetitioner och hur ofta tränar du? Vad tar du i ett marklyft eller bänk? Är mina 50 kg i frivändningar sämre än den som tar 90 kg? Vem bestämmer det?

Som löpare är nog den vanligaste frågan man får ”Hur snabbt springer du milen på?”

Som om det är någon sorts måttstock på hur bra man är?

Vem bestämmer hur DIN träning ska vara?

Är du en elit löpare/atlet så förstår jag man givetvis har krav och mål som krävs för att prestera och få ställa upp i tex OS. Men… den största majoriteten av vi som tränar är goa glada motionärer som tränar för att vi mår bra av det, vi tycker det är roligt och vi njuter av vår träning.

Vem bestämmer vilken fart som är långsam? Eller om du får gå eller inte?

Jag säger absolut inte att man inte får/ska mäta sin träning eller vara målinriktad. Personligen älskar jag min statistik och tycker att det är fantastiskt att köra hårda intervaller och jaga tider, distanser och så vidare. MEN får jag inte njutspringa och bara få springa som kroppen och själen vill så är det inte värt någonting. Jag tränar ju främst för att jag tycker det är roligt, härligt och underbart.

Ibland upplever jag ett visst mått av snobberi inom träningsvärlden och det gör mej så irriterad. Springer du inte milen på under 40 minuter är du inte en löpare. Har du inte rätt utrustning är du inte på riktigt. Att springa kortare än 15 km är onödigt. Har du inte lopp inplanerade så gills din löpning inte. Bara för man uttrycker att man vill nå en viss distans så innebär det inte per automatik att man vill springa det på en viss tid eller under ett lopp.

Känslan, glädjen, upplevelsen, endorfinruset och dina egna mål är det som räknas. Inte vad någon annan tycker eller tänker om det. Skaka av dej omgivningens mål, krav och tyckeriande över din träning och äg din egna träning! Vill du springa, stanna, fika och fota i ditt härliga mysiga tempo så gör du det! Vill du pressa dej allt du har, låta hjärtat slå dubbelslag och svetten spruta så gör du det. Vill du mäta tid, distan, kadens och puls så gör du det! Med gör det för att DU vill! Inte någon annan!!

Som en klok vän uttryckte det.

”Jag tycker andra ska skita i hur långt folk springer. Vissa löpare är så osköna. De borde vara glada över att de kan springa.”

Så träna för DIN skull! Prestera när och hur DU vill! Njut av din träning på det sätt som passar DEJ! Och glöm aldrig att allt du gör räknas, betyder nått och slår alla andra tyckare på fingrarna. Speciellt de som sitter i soffan och tycker!

Stanna upp, andas och njut!

Plantarfasciit del 3 – fotstyrka

Jag hade några övningar som jag gjorde flera gånger varje dag utöver att rulla foten med triggerboll och avlasta.

Jag tänkte tipsa om dem här och hoppas att du med kanske får hjälp av de övningarna.

Varje morgon innan jag satte ned foten på golvet stretchade/spände jag upp plantarfascian och hålfoten genom att lägga upp min onda fot i knät, ta tag i tårna och böj den uppåt så att plantarfascian spänns. Håll tio sekunder och upprepa tio gånger. Det kommer inte kännas så stretchigt men foten mådde så mycket bättre av att ”väcka” den på detta sätt.

Under dagen gjorde jag dessa övningar så ofta jag hade möjlighet.

  • Sitt eller ligg. Böj och sträck i tårna. Så stora rörelser du kan. Gör 20-30 reps *2
  • Sitt eller ligg. Spreta med tårna allt du kan och slappna av. Gör 20-30 reps *2
  • Sitt eller ligg. Pronera och Supinera fötterna så mycket du kan. Vinkla fötterna utåt och inåt. Gör 20-30 reps*2
    Sitt eller ligg. Böj upp och ner foten i så stora rörelser du kan. Gör 20-30 reps*2
    Sitt. Lägg en handduk på golvet. Sätt tårna i kanten på handduken och dra in handduken mot hålfoten med hjälp av tårna. Upprepa 5 gånger.

Vänliga Veckan

Vi kan väl alla vara överrens om att det inte behövs fler troll och hatare här i världen? Jag blir så trött och less ibland när jag scrollar igenom internet och ser hur det alltid finns folk som ska trycka ner och tycka negativt om andra människors prestationer och tankar. Personligen har jag inte råkat ut för något sådant utan har bara fått kärlek och pepp på mina sociala medier och oftast i det verkliga livet med. Jag är galet tacksam för det!

Det är vänliga veckan och jag vill verkligen lyfta tanken om att vi ska vara vänligare mot varandra. Visst mår vi mycket bättre av att ge kärlek och pepp än hat och elaka kommentarer?

Svaga,småaktiga människor stärker sitt ego genom att hata och trycka ner andra.

Starka, vackra människor lyfter upp och värdesätter andra människor.

I min värld lyfter starka människor varandra och hyllar och stöttar. Starka människor gläds med andra människors framgång och vågar ge kärlek till andra när de behöver det eller bara för att starka människor har lite extra kärlek att strössla över sina medmänniskor. Starka människor dömmer inte andra hur de sköter sitt liv utan supportar och kommer med uppmuntrande tillrop. Starka människor vågar sträcka ut en hand till den som behöver hjälp och lyfter upp utan att tveka.

Starka människor har en kram över till den som behöver och håller extra länge om det behövs. Starka människor fäller inte otrevliga kommentarer om hur någon ser ut eller vilka kläder/hårfärg/vikt någon har utan ser det fantastiska och vackra i sina medmänniskor.

Starka människor vågar be om hjälp när de behöver hjälp och vågar ta emot hjälp när den erbjuds. Starka människor vågar möta sina medmänniskor med ett leende och öppet sinne.

Visst vill vi alla vara den starka människan och visst finns det dagar då vi kanske inte alltid har den kraften att vara den bästa, gnistrande personen men det finns ALDRIG en ursäkt till att medvetet trycka ned någon genom att fälla otrevliga kommentarer, sitta och gömma sej bakom tangentbordet och hata eller att medvetet frysa ut någon.

Visst vill du, tillsammans med mej, försöka göra världen till en mer kärleksfull plats där alla får rum, exakt som de är? Jag är mycket väl medveten om att man inte tycker om alla eller inte kommer överens med alla men det finns aldrig en ursäkt att sprida hat.

Var stark, var vacker!

Låt oss sprida lite extra kärlek denna veckan, ge någon en komplimang som du inte känner. Krama om de som står dej nära. Sträck ut en hand till den som behöver det och glöm inte att uppskatta dej själv för att Du är fantastisk.

Kärlek och glitter

Att springa långpass på löpbandet

Att springa långt på löpbandet är det många som hatar och jag förstår det. Det är vansinnigt monotont och det händer ingenting spännande. Har man tur kanske det dyker upp någon rolig person att prata eller titta på. Intervaller brukar gå bra,men folk stånkar och stönar när jag säger att jag springer mina långpass på löpbandet just nu.

Jag håller med! Det är inte super-inspirerande men det funkar för mej! Jag är inte pepp att ge mej ut i mörkret på kvällarna när det är halt ute eller som nu, när det är två grader, snöblandat regn och blåser på tvären. Dessutom är det extremt blött, översvämningar rent ut sagt på sina håll just nu och med is under. Med andra ord, inte så himla mysigt.

Jag har lite knep för att lura mej själv till att springa utan att det känns helt hopplöst.

Musik

Enda gången jag lyssnar på något när jag springer är när jag springer på löpbandet. Jag försöker hitta musik jag blir pepp av och som har bra takt. Det kanske funkar bättre med en pod eller en bok för dej? Eller kan du kanske titta på Netflix eller liknande?

Dela upp passet i mindre bitar

För mej fungerar det bättre att dela upp passet i 15 minuters block. Att springa två timmar känns så mycket tyngre än att springa åtta 15 minutrar. Testa att dela upp det i bitar som passar dej.

Lek med fart och motstånd

Utöver att dela upp passet i delar ”belönar”jag mej med att förändra något när jag klarat av en kvart. Kanske får jag öka farten, förändra lutningen, sänka farten. Fartlek får det tråkigaste passet roligare.

Teknikträna

Vad passar bättre än att träna på din teknik när du springer på bandet? Fokusera på din hållning, träna på din armpendling, fokusera på bålen. Träna på att slappna av i axelpartiet. Det är ju toppen på att testa nu. Kanske kan du till och med kontrollera dej i en spegel?

Summervibes

Det kan faktiskt vara lite skönt att slippa dra på flera lager med kläder och snöra på dubbskorna. Damma av shortsen och lufta de vinterbleka benen.

Fokusera på ditt mål

Om du nu ändå väljer att springa långpass på löpbandet har du förmodligen ett mål med din löpning. Det kan vara ett lopp, att klara av en distans eller öka farten. Koncentrera dej på ditt varför och se ditt långpass som pannbensträning. Det är ju faktiskt inte alltid roligt att springa. Jag springer mina långpass inne när jag behöver för att jag vet VARFÖR jag gör det.

Med detta sagt så föredrar jag ALLTID att springa utomhus. Det ger mej så mycket mer för själen och sinnet. Men oavsett hur segt jag tycker att det är att springa inne så älskar jag alltid känslan efteråt! Nöjd, glad och stark! Jag gjorde det!

Känslan innan jag sätter igång! Mental träning på hög nivå

Nöjd och glad efteråt

Fröken Fernandez känsla för snö

Det har kommit en bra dump med snö här de senaste dagarna och igår fick jag möjligheten att vara ute och springa i skogen. Solen sken, det var cirka 30 cm orörd snö och så jag. Behöver jag säga att jag var lycklig som ett litet barn?

Jag är barnsligt förtjust i snö. Jag väljer snö och sol framför sand och snö alla dagar i veckan. ( även om det är galet skönt med värme med )

Igår hade jag en dag där jag arbetade med mina administrativa uppgifter som jag har med mitt företaget och var uppe tidigt för att köra den haltande tonåringen till sjukgymnasten på morgonen för att kontrollera sitt knä som hon skadade i söndags då hon trillade och fick knäskålen ur led.

Sen satt jag några timmar framför datorn och jobbade. Jag är inte van vid att sitta vid datorn så vid lunch snörade jag på mej mina Icebugs och stack ut på en runda. Jag och min hjärna behövde en paus.

Och vilket lyckorus! Efter en kilometer plogad väg smet jag in i skogen och jag drog efter andan av lycka. Helt orörd snö som bara låg och väntade på att jag skulle komma och springa på den. Inte ens en hare hade hoppat på vägen. Det var bara att börja pulsa fram i snön, känna hur benen sakta fyllas av lätt mjölksyra, känna pulsen banka i hjärtat och hur andningen bli mer och mer ansträngd. Solen fick snön att glittra och småfåglar kvittrade någonstans inne i skogen.

Jag var tvungen att stanna, flåsa lite, låta benen vila och bara njuta av att jag har möjligheten att få ge mej ut i naturen och bara uppleva allt. Jag vände mej om och såg mina spår i snön. Bara mina spår och stilla, vit snö. Jag lyckofnittrade lite för mej själv och fortsatte pulsa fram. Snön blev djupare och farten minskade drastiskt. Men jag njöt! Jag njöt, pulsade och skrattade högt för mej själv. Detta är ren och skär lycka!

Efter fem kilometer kom jag ut på plogad väg igen och fick några kilometer där innan det var dags igen. Ut i skogen, ut i snön, rakt ut i glädjen.

Att springa så här är inte något kvalitetspass om man tittar på tider, snittfarter och pulszoner. Men det är bannemej ett kvalitetspass när det kommer till löpglädje, lyckorus och glädjeskutt i själen. Lägg till grymt bra benträning, hög puls massor av frisk luft och extra tid in på löpkontot.

Så jag njuter av varje dag jag får springa i snön. Får pulsa med snön långt upp på vaderna, får tassa där ingen tassat innan.

När barmarken kommer igen, då kan jag springa fort. Nu vill jag bara njuta.

Älskade snö! Stanna länge.

Vintern bäddar in allt i vackert vitt

Snö en bit upp på vaderna får pulsen att öka

Bara mina fotspår och orörd snö

Så himla lycklig!

Långpanna, pizza och pyssel

Igår var det dags för långpass för benen. 30 km stod på schemat och jag hade kollat med Tess om hon var sugen på att hänga med. Det var hon, vilket jag var väldigt glad för. Det är alltid trevligt med kul sällskap på löprundorna.

Vi stämde träff på Kransmossen, gav oss iväg. Upp i skogen och in till isen. Det var vansinnigt halt och isigt och vi fick lov att gå på många håll. Massa fniss och många oh! när fötterna gled iväg. Efter 10 km skogsslir kom vi ut på asfalt och med stadslöp och jag trodde att det skulle bli bättre underlag men tji fick jag. Det var härlig svartis på asfalten och fötterna bara slant iväg i frånskjutet. Jag började känna mej lite sliten i kroppen när vi närmade oss 20 km, mycket för att jag spände mej mycket när jag sprang. Benen, ljumskarna och axlarna var superstela men vi hade en bit kvar så det var bara att bita i.

Efter 28 km var vi tillbaka vid bilarna och bestämde oss för att vi var nöjda. Det kändes inte så spännande att halka runt två km till bara för att. 28 km var helt tillräckligt och tack vare underlaget så var jag trött och lite sliten i kroppen. Dessutom hungrig som en varg.

Trots att det var en tung och seg runda så var jag nöjd med att kroppen ändå orkar. Jag har inte sprungit så långt sen tre-timmars i Växjö. Och alltid härligt att ha ett roligt sällskap. Man hinner avhandla både det ena och det andra på långa distanser.

Så trött efter dagens isdans

Susade hem och landade omgående på yogamattan för att försöka släppa lite på spänningarna jag drog på mej under passet. Galet skönt att få sträcka ut ordentligt efter löpningen. Jag försöker bli bättre på att ta hand om kroppen genom styrka och rörlighet.

Efter yoga, en varm dusch och lite mat och vila trillade jag i mina mysbrallor och drog till Camilla för lite pyssel inför nästa helg. Är det inte världens bästa grej att man kan hänga med sina kompisar en lördag osminkad och i mysbrallor? Det är bannemej vänskap!

Vi delade på en pizza ( japp, jag äter sån mat ) och plockade fram en massa tyger, saxar och glittrande saker och gick loss på vårt lilla projekt. Vi fnissade, klippte, knöt och fick hela köket att glittra innan vi vart klara.

Pizza med pimp

Visst är det fina färger?

Håll utkik nästa vecka så får du se vad vi ska med allt till! Och japp! Jag ÄLSKAR att klä ut mej och gör jag det går jag ALL IN. Och tur att Camilla är exakt likadan! Vi kommer ha så kul.

Resten av denna helgen kommer gå till att yoga, vila och ta en kortare löprunda för att samla ihop de sista km i min veckodistans.