Ledig helg!

Efter två intensiva jobbhelger med fantastiskt roliga event kändes det ändå skönt att få ha en helg hemma utan jobb.

Jag har verkligen sett fram emot denna helgen. En helg utan måsten och att få lite tid att hänga med familjen. Framförallt att få lite tid med småfolket eftersom det varit lite hackigt i mitt schema sista tiden och vi bara haft korta stunder att ses på.

Men det bästa med helgen är att slippa vakna av väckarklockan! Fy bubblan vilken frihet det är! Att få sova tills man sovit klart måste vara det bästa som finns. Det och att dricka kaffe i lugn och ro, gärna i morgonrock!

Lördag förmiddag bestod av en tripp till tippen där några var överlyckliga över att få kasta saker så det gick sönder och sedan en löprunda för mej. Kunde springa i shorts igen vilket gör mej lite extra glad. Snöblandat regn och tre grader i maj har inte varit superinspirerande. Att jag dessutom förhandlade om rundan från 8 km, till 10 km för att sedan sluta på 12 km var ett plus i kanten. Kämpar verkligen med löpningen nu då mina ben verkar ha glömt att de faktiskt gillar att springa.

På eftermiddagen åkte vi in till stan alltihop för att spela shuffleboard. Vi körde tjejerna mot killarna och vi kan ju säga att det var en förkrossande 2-0 seger för oss tjejer. Who run the World? Girls!

Efter att bokstavligen sopat banan med grabbarna körde vi ett restaurangbesök och kvällsmat ute. Jag har lördagar som ” fri dag” när det kommer till kosten men försökte ändå äta bra mat. Men visst slank det ner någon godisbit på kvällen hemma sen.

Idag var det distanspass med fint sällskap i form av Therese som stod på agendan. Agerade rejäl bromskloss på henne då hon hade en återhämtnings runda på schemat och jag bara skulle kuta. Två timmar senare så hade vi hunnit i kapp med livet och jag susade hemåt.

Nu kör jag bästa After Run varianten med en bra bok och en stor kopp kaffe. Ska se om jag kan få med tonåringen till gymmet i kväll.

Hoppas att du med haft en riktigt härligt helg och hunnit vila och andas.

SöndagSpring med Therese
Inte allt för ofta vi får med alla på en bild!!
Älsk på lediga dagar i solen

Running Halmstad Rapport

Då har ytterligare en härlig arbetshelg tagit slut.

Den här gången var det vårt löparevent Running Halmstad som vi hade fullt fokus på. En helg fylld av löpning, löparrelaterade ämnen och lite mer löpning!

Vi började lördagen med att prata löpteknik och varför vi vill springa med god teknik. Det var pumor och spagetti och svävande Usain Bolt som användes som ledord.

Sedan tog Madde över och gick loss på hennes favoritämne – bålen. Vi knöt an till spagettin, låg som döda skalbaggar, konstaterade att det inte alltid är så enkelt och avslutade sedan med ett saftigt pass som verkligen utmanade magen.

Efter maten var det dags att prata om kost för prestation och hur man egentligen ska tänka med mat för att orka träna så mycket som man vill kunna.

När huvudet sedan snurrade av information så kom det som för min del är det ljuvligaste på hela eventet. Att få springa med hjärtat och själen längs med fantastiska Prins Bertils Stig. Att med solen i ögonen och havsvindar i håret få jogga fram, stanna upp för att njuta av utsikten och springa exakt så långt man själv vill, är magiskt. Alla vände när man kände att det räckte men vi var fem glada ( och lite trötta ) själar som sprang 20 km tillsammans. Hjälptes åt när det blev tungt och njöt av utsikten.

Efter kvällsmaten var det ganska trötta löpare som sakta men säkert kröp i säng.

Vackra vyer längsmed havet

Söndagen startade vi med en lugn och mysigt morgonjogg för att väcka upp kroppen och förbereda den inför dagen. Jag är personligen ingen morgonpspringare men det är ganska mysigt att få väckas längsmed havet.

Frukost i magen och sedan fick jag äntligen gå loss på min skadeworkshop! Vi pratade om löparrelaterade skador, hur vi kan förebygga dem och hur ska vi tänka om vi blir drabbade? Jag brinner verkligen för detta och vill att vi ska undvika att dra på oss onödiga skador!

Med en lunch i magen var det dags för finalen på eventet. Intervaller på löparbana. Vi valde att köra 8*400 m i par, I go- You go. Och gud vad de kämpade och krigade! Jag är så stolt och glad över allas kämparglöd! De bet i när de sved, peppade varandra och jag tror att alla överträffade sej själv!

När vi vinkade av dem så tittade Madde och jag på varandra och log. Solen sken denna gången med, vi hade fått lära känna ytterligare ett gäng starka kvinnor och vi var återigen så tacksamma att vi har världens bästa jobb!

Tack till dej som var med och gjorde denna helgen!

Älskar löpteknik

Bålstyrka för löpare

Magisk utsikt

Pratar med hela kroppen

High five!

Glada och lite trötta

Full fart framåt!

Mom On Retreat

Jag har landat hemma efter en helg på Stenungsbaden. Jag landar och försöker smälta alla intryck och känslor. Det är alltid som att luften går ur kroppen lite efter en helg med event. Men på ett bra sätt!

Madeleine och jag har återigen fått den stora äran att få tillbringa en helg med superstarka och härliga kvinnor. Tacksamheten att få vara med och försöka förmedla all kärlek och kunskap vi har till våra kroppar är enorm. Jag blir alltid lika prillig och förvånad att vi får lov att göra detta. Vårt mål är alltid att försöka förmedla så mycket glädje, pepp och konkreta verktyg som möjligt till våra deltagare.

Det här med kvinnohälsa och kvinnokroppen är borde det pratas om så mycket mer. Hormonella svängningar, graviditeter med allt det innebär. Foglossningar, kroppsliga förändringar, bära barn, anpassa livet efter helt nya riktlinjer. Bäckenbotten, förlossningsskador och att våga gå emot alla ”det ska vara så efter man fött barn”

Det är en resa och den är så spännande. Och att få lyssna på andra kvinnor som öppet delar av sitt liv. Bjuder på kämparglöd under träningspassen och kämpar med att hitta rätt i knipet och bålaktiveringen.

Tacksam, ödmjuk och lycklig. Och att ha en superkollega som står vid min sida full av kunskap och alltid med koll! Du är mitt dream i vårt dreamteam Madde!

Bjuder på en bildkavalkad från helgen!

Och du, missade du detta så kommer det en ny chans i höst! Håll ögonen öppna!

10 saker löpningen lärt mej

Jag gillar att springa. Det gör mej glad, har fått mej att träffa massa nya härliga människor och det har lärt mej en massa nya saker som jag inte visste att jag kunde, ville lära mej eller var tvungen att lära mej.

Lilla Listan
  1. Det jag tycker är normalt / onormalt flyttar på sej hela tiden. Distanser som förut kändes som hur långt som helt är plötsligt nåbara eller inom tankeräckhåll. Och jag minns når jag tyckte att de som sprang 6 timmar runt runt vart idioter! Nu är jag visst en av dem.
  2. Vikten av sköna skor och träningskläder. Du vill inte springa i ett linne som ger dej skavsår under armhålan, skor som ger dej blåsor och blånaglar i onödan. Shorts som glider upp och ger lårskav eller tights som hela tiden glider ner. Testa vad som funkar and stick with the plan!
  3. Med trevligt sällskap orkar man mycket lägre och glömmer av att man blir trött. Finns det något trevligare att vara ute i skogen med en finfin vän?
  4. Apropå vänner, om du VERKLIGEN vill lära känna någon, ge dej ut på en redigt lång runda, vänta på dippen och se hur ni hanterar varandra. Är ni fortfarande kompisar klarar ni allt!
  5. Hur långt man kan pressa sina personliga gränser. Mentalt och fysiskt går det alltid lite till! Och när du får en dipp går det att komma ur den, om du bara vågar vänta, kämpar och har pannben till det. Man kan springa, spy och sedan fortsätta springa. Helt galet egentligen!!
  6. Ju längre distans desto trevligare lopp! Helt enkelt av den enkla anledningen att det är sjukt sköna människor som springer långt! Det finns så mycket kärlek och medmänsklighet inom ultravärlden. På korta lopp är det hetsigare och stressigare. På marathon och längre har många tid att ge ett uppmuntrande ord till dej, en klapp på axeln när det är tungt och en tung kram när det är klart.
  7. Hur man frifräser! Alltså innerst inne tycker jag att det är så äckligt men vad ska man göra? Sysslar man med snorsport måste man tillslut lära sej! Litet tips bara… springer du bland massa folk kan det vara trevligt att ta ett span snett bakåt innan.
  8. Nagellack skapades för att icke löpare ska slippa se blånaglar, borttappade naglar och konstiga naglar.
  9. Att det är jobbigt att leva på gamla meriter och att man bara kan konstatera att man antingen är ett geni eller en idiot när man genomfört ett ultra eller marathon utan att sprungit på ett halvår.
  10. Hur man som löpare begåvas med ett guppyminne. Det är som att när mållinjen passeras glöms alla svordomar bort. Jag har nog aldrig brutit så många löften mot mej själv. Typ ”Jag ska ALDRIG springa ett lopp igen!” ”ÅH titta ett lopp!!”

Har du något som du vill lägga till på listan?

ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?
Paus och njutstund
Energi ut, energi in
Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

Äg DIN träning!

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med träning. För vem du tränar för och vem som bestämmer vad som är rätt och riktigt?

Jag har på sociala medier stött på lite olika frågor om hur långsamt snigelfart är, om man får tillgodoräkna sej sträckor man eventuellt går på under löprunda, hur snabbt man måste springa en viss distans för att våga ställa upp i ett lopp.

Givetvis kan du applicera frågorna på styrka, hur tunga lyft orkar du göra? Hur många repetitioner och hur ofta tränar du? Vad tar du i ett marklyft eller bänk? Är mina 50 kg i frivändningar sämre än den som tar 90 kg? Vem bestämmer det?

Som löpare är nog den vanligaste frågan man får ”Hur snabbt springer du milen på?”

Som om det är någon sorts måttstock på hur bra man är?

Vem bestämmer hur DIN träning ska vara?

Är du en elit löpare/atlet så förstår jag man givetvis har krav och mål som krävs för att prestera och få ställa upp i tex OS. Men… den största majoriteten av vi som tränar är goa glada motionärer som tränar för att vi mår bra av det, vi tycker det är roligt och vi njuter av vår träning.

Vem bestämmer vilken fart som är långsam? Eller om du får gå eller inte?

Jag säger absolut inte att man inte får/ska mäta sin träning eller vara målinriktad. Personligen älskar jag min statistik och tycker att det är fantastiskt att köra hårda intervaller och jaga tider, distanser och så vidare. MEN får jag inte njutspringa och bara få springa som kroppen och själen vill så är det inte värt någonting. Jag tränar ju främst för att jag tycker det är roligt, härligt och underbart.

Ibland upplever jag ett visst mått av snobberi inom träningsvärlden och det gör mej så irriterad. Springer du inte milen på under 40 minuter är du inte en löpare. Har du inte rätt utrustning är du inte på riktigt. Att springa kortare än 15 km är onödigt. Har du inte lopp inplanerade så gills din löpning inte. Bara för man uttrycker att man vill nå en viss distans så innebär det inte per automatik att man vill springa det på en viss tid eller under ett lopp.

Känslan, glädjen, upplevelsen, endorfinruset och dina egna mål är det som räknas. Inte vad någon annan tycker eller tänker om det. Skaka av dej omgivningens mål, krav och tyckeriande över din träning och äg din egna träning! Vill du springa, stanna, fika och fota i ditt härliga mysiga tempo så gör du det! Vill du pressa dej allt du har, låta hjärtat slå dubbelslag och svetten spruta så gör du det. Vill du mäta tid, distan, kadens och puls så gör du det! Med gör det för att DU vill! Inte någon annan!!

Som en klok vän uttryckte det.

”Jag tycker andra ska skita i hur långt folk springer. Vissa löpare är så osköna. De borde vara glada över att de kan springa.”

Så träna för DIN skull! Prestera när och hur DU vill! Njut av din träning på det sätt som passar DEJ! Och glöm aldrig att allt du gör räknas, betyder nått och slår alla andra tyckare på fingrarna. Speciellt de som sitter i soffan och tycker!

Stanna upp, andas och njut!

Att springa långpass på löpbandet

Att springa långt på löpbandet är det många som hatar och jag förstår det. Det är vansinnigt monotont och det händer ingenting spännande. Har man tur kanske det dyker upp någon rolig person att prata eller titta på. Intervaller brukar gå bra,men folk stånkar och stönar när jag säger att jag springer mina långpass på löpbandet just nu.

Jag håller med! Det är inte super-inspirerande men det funkar för mej! Jag är inte pepp att ge mej ut i mörkret på kvällarna när det är halt ute eller som nu, när det är två grader, snöblandat regn och blåser på tvären. Dessutom är det extremt blött, översvämningar rent ut sagt på sina håll just nu och med is under. Med andra ord, inte så himla mysigt.

Jag har lite knep för att lura mej själv till att springa utan att det känns helt hopplöst.

Musik

Enda gången jag lyssnar på något när jag springer är när jag springer på löpbandet. Jag försöker hitta musik jag blir pepp av och som har bra takt. Det kanske funkar bättre med en pod eller en bok för dej? Eller kan du kanske titta på Netflix eller liknande?

Dela upp passet i mindre bitar

För mej fungerar det bättre att dela upp passet i 15 minuters block. Att springa två timmar känns så mycket tyngre än att springa åtta 15 minutrar. Testa att dela upp det i bitar som passar dej.

Lek med fart och motstånd

Utöver att dela upp passet i delar ”belönar”jag mej med att förändra något när jag klarat av en kvart. Kanske får jag öka farten, förändra lutningen, sänka farten. Fartlek får det tråkigaste passet roligare.

Teknikträna

Vad passar bättre än att träna på din teknik när du springer på bandet? Fokusera på din hållning, träna på din armpendling, fokusera på bålen. Träna på att slappna av i axelpartiet. Det är ju toppen på att testa nu. Kanske kan du till och med kontrollera dej i en spegel?

Summervibes

Det kan faktiskt vara lite skönt att slippa dra på flera lager med kläder och snöra på dubbskorna. Damma av shortsen och lufta de vinterbleka benen.

Fokusera på ditt mål

Om du nu ändå väljer att springa långpass på löpbandet har du förmodligen ett mål med din löpning. Det kan vara ett lopp, att klara av en distans eller öka farten. Koncentrera dej på ditt varför och se ditt långpass som pannbensträning. Det är ju faktiskt inte alltid roligt att springa. Jag springer mina långpass inne när jag behöver för att jag vet VARFÖR jag gör det.

Med detta sagt så föredrar jag ALLTID att springa utomhus. Det ger mej så mycket mer för själen och sinnet. Men oavsett hur segt jag tycker att det är att springa inne så älskar jag alltid känslan efteråt! Nöjd, glad och stark! Jag gjorde det!

Känslan innan jag sätter igång! Mental träning på hög nivå
Nöjd och glad efteråt