Ledig helg!

Efter två intensiva jobbhelger med fantastiskt roliga event kändes det ändå skönt att få ha en helg hemma utan jobb.

Jag har verkligen sett fram emot denna helgen. En helg utan måsten och att få lite tid att hänga med familjen. Framförallt att få lite tid med småfolket eftersom det varit lite hackigt i mitt schema sista tiden och vi bara haft korta stunder att ses på.

Men det bästa med helgen är att slippa vakna av väckarklockan! Fy bubblan vilken frihet det är! Att få sova tills man sovit klart måste vara det bästa som finns. Det och att dricka kaffe i lugn och ro, gärna i morgonrock!

Lördag förmiddag bestod av en tripp till tippen där några var överlyckliga över att få kasta saker så det gick sönder och sedan en löprunda för mej. Kunde springa i shorts igen vilket gör mej lite extra glad. Snöblandat regn och tre grader i maj har inte varit superinspirerande. Att jag dessutom förhandlade om rundan från 8 km, till 10 km för att sedan sluta på 12 km var ett plus i kanten. Kämpar verkligen med löpningen nu då mina ben verkar ha glömt att de faktiskt gillar att springa.

På eftermiddagen åkte vi in till stan alltihop för att spela shuffleboard. Vi körde tjejerna mot killarna och vi kan ju säga att det var en förkrossande 2-0 seger för oss tjejer. Who run the World? Girls!

Efter att bokstavligen sopat banan med grabbarna körde vi ett restaurangbesök och kvällsmat ute. Jag har lördagar som ” fri dag” när det kommer till kosten men försökte ändå äta bra mat. Men visst slank det ner någon godisbit på kvällen hemma sen.

Idag var det distanspass med fint sällskap i form av Therese som stod på agendan. Agerade rejäl bromskloss på henne då hon hade en återhämtnings runda på schemat och jag bara skulle kuta. Två timmar senare så hade vi hunnit i kapp med livet och jag susade hemåt.

Nu kör jag bästa After Run varianten med en bra bok och en stor kopp kaffe. Ska se om jag kan få med tonåringen till gymmet i kväll.

Hoppas att du med haft en riktigt härligt helg och hunnit vila och andas.

SöndagSpring med Therese
Inte allt för ofta vi får med alla på en bild!!
Älsk på lediga dagar i solen

Mom On Retreat

Jag har landat hemma efter en helg på Stenungsbaden. Jag landar och försöker smälta alla intryck och känslor. Det är alltid som att luften går ur kroppen lite efter en helg med event. Men på ett bra sätt!

Madeleine och jag har återigen fått den stora äran att få tillbringa en helg med superstarka och härliga kvinnor. Tacksamheten att få vara med och försöka förmedla all kärlek och kunskap vi har till våra kroppar är enorm. Jag blir alltid lika prillig och förvånad att vi får lov att göra detta. Vårt mål är alltid att försöka förmedla så mycket glädje, pepp och konkreta verktyg som möjligt till våra deltagare.

Det här med kvinnohälsa och kvinnokroppen är borde det pratas om så mycket mer. Hormonella svängningar, graviditeter med allt det innebär. Foglossningar, kroppsliga förändringar, bära barn, anpassa livet efter helt nya riktlinjer. Bäckenbotten, förlossningsskador och att våga gå emot alla ”det ska vara så efter man fött barn”

Det är en resa och den är så spännande. Och att få lyssna på andra kvinnor som öppet delar av sitt liv. Bjuder på kämparglöd under träningspassen och kämpar med att hitta rätt i knipet och bålaktiveringen.

Tacksam, ödmjuk och lycklig. Och att ha en superkollega som står vid min sida full av kunskap och alltid med koll! Du är mitt dream i vårt dreamteam Madde!

Bjuder på en bildkavalkad från helgen!

Och du, missade du detta så kommer det en ny chans i höst! Håll ögonen öppna!

10 saker löpningen lärt mej

Jag gillar att springa. Det gör mej glad, har fått mej att träffa massa nya härliga människor och det har lärt mej en massa nya saker som jag inte visste att jag kunde, ville lära mej eller var tvungen att lära mej.

Lilla Listan
  1. Det jag tycker är normalt / onormalt flyttar på sej hela tiden. Distanser som förut kändes som hur långt som helt är plötsligt nåbara eller inom tankeräckhåll. Och jag minns når jag tyckte att de som sprang 6 timmar runt runt vart idioter! Nu är jag visst en av dem.
  2. Vikten av sköna skor och träningskläder. Du vill inte springa i ett linne som ger dej skavsår under armhålan, skor som ger dej blåsor och blånaglar i onödan. Shorts som glider upp och ger lårskav eller tights som hela tiden glider ner. Testa vad som funkar and stick with the plan!
  3. Med trevligt sällskap orkar man mycket lägre och glömmer av att man blir trött. Finns det något trevligare att vara ute i skogen med en finfin vän?
  4. Apropå vänner, om du VERKLIGEN vill lära känna någon, ge dej ut på en redigt lång runda, vänta på dippen och se hur ni hanterar varandra. Är ni fortfarande kompisar klarar ni allt!
  5. Hur långt man kan pressa sina personliga gränser. Mentalt och fysiskt går det alltid lite till! Och när du får en dipp går det att komma ur den, om du bara vågar vänta, kämpar och har pannben till det. Man kan springa, spy och sedan fortsätta springa. Helt galet egentligen!!
  6. Ju längre distans desto trevligare lopp! Helt enkelt av den enkla anledningen att det är sjukt sköna människor som springer långt! Det finns så mycket kärlek och medmänsklighet inom ultravärlden. På korta lopp är det hetsigare och stressigare. På marathon och längre har många tid att ge ett uppmuntrande ord till dej, en klapp på axeln när det är tungt och en tung kram när det är klart.
  7. Hur man frifräser! Alltså innerst inne tycker jag att det är så äckligt men vad ska man göra? Sysslar man med snorsport måste man tillslut lära sej! Litet tips bara… springer du bland massa folk kan det vara trevligt att ta ett span snett bakåt innan.
  8. Nagellack skapades för att icke löpare ska slippa se blånaglar, borttappade naglar och konstiga naglar.
  9. Att det är jobbigt att leva på gamla meriter och att man bara kan konstatera att man antingen är ett geni eller en idiot när man genomfört ett ultra eller marathon utan att sprungit på ett halvår.
  10. Hur man som löpare begåvas med ett guppyminne. Det är som att när mållinjen passeras glöms alla svordomar bort. Jag har nog aldrig brutit så många löften mot mej själv. Typ ”Jag ska ALDRIG springa ett lopp igen!” ”ÅH titta ett lopp!!”

Har du något som du vill lägga till på listan?

ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?
Paus och njutstund
Energi ut, energi in
Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

Sociala Medier

Jag sprang på en bekant härom dagen på ICA. Jag fick en kram och sen sa ha att han fick så dåligt samvete av att träffa mej. Jag undrade varför och han sa för att jag tränar hela tiden och att han inte gör det.

Jag vill inte vara någons dåliga samvete, jag vill bara inspirera till rörelseglädje och livslust. Jag tränar absolut inte varje dag och jag förespråkar inte att man ska göra det.

Det där med sociala medier ger en liten skev bild av ens liv. Jag har ett Instagram flöde som medvetet har träningsbilder och då främst löparbilder. Och ja, jag tränar en del. Mest för att jag blir glad av det. Men sen är inte alla bilder ett kvitto på att jag tränat. Texten kanske bara säger godmorgon, men då jag medvetet valt en inriktning på mitt konto ser det ”hurtigt ut”

Men jag lovar. Jag ligger på sofflocket ibland och trycker godis. Jag bäddar ner mej i sängen och sträckkollar Netflix, jag käkar god mat och dricker vin med mina vänner och jag äter absolut pizza. Jag tvättar, lagar mat och vattnar blommor.

Men visst är sociala medier ett problem i dagens samhälle. Vi tittar på bilder med fina, perfekt tillrättalagda liv, glada träningsbilder, välstädade hem, gulliga barn och så vidare och blir stressade. Det finns en tydlig problematik med sociala medier och en ökning av stress och psykisk ohälsa.

Genom sociala medier mäter vi oss med omvärlden. Vi bedöms med hjälp av likes och hjärtan. Vi söker bekräftelse och uppmärksamhet av främmande människor. Och en bild som fått dåliga likes kan få dej att känna dej värdelös. Trots att det helt enkelt kan vara så att det är en algoritm som gjort att just din bild inte dykt upp i dina vänners flöde.

Samtidigt så kan det knyta kontakter, öppna upp för vänskap och kärlek och inspirera till nya äventyr. Det kan låta dej hålla kontakten med vänner som bor långt borta och det kan vara en stark plattform att uttrycka dina åsikter på.

Vad tycker du om sociala medier? Upplever du det stressande? Inspirerande? Tråkigt?

Fröken Fernandez känsla för snö

Det har kommit en bra dump med snö här de senaste dagarna och igår fick jag möjligheten att vara ute och springa i skogen. Solen sken, det var cirka 30 cm orörd snö och så jag. Behöver jag säga att jag var lycklig som ett litet barn?

Jag är barnsligt förtjust i snö. Jag väljer snö och sol framför sand och snö alla dagar i veckan. ( även om det är galet skönt med värme med )

Igår hade jag en dag där jag arbetade med mina administrativa uppgifter som jag har med mitt företaget och var uppe tidigt för att köra den haltande tonåringen till sjukgymnasten på morgonen för att kontrollera sitt knä som hon skadade i söndags då hon trillade och fick knäskålen ur led.

Sen satt jag några timmar framför datorn och jobbade. Jag är inte van vid att sitta vid datorn så vid lunch snörade jag på mej mina Icebugs och stack ut på en runda. Jag och min hjärna behövde en paus.

Och vilket lyckorus! Efter en kilometer plogad väg smet jag in i skogen och jag drog efter andan av lycka. Helt orörd snö som bara låg och väntade på att jag skulle komma och springa på den. Inte ens en hare hade hoppat på vägen. Det var bara att börja pulsa fram i snön, känna hur benen sakta fyllas av lätt mjölksyra, känna pulsen banka i hjärtat och hur andningen bli mer och mer ansträngd. Solen fick snön att glittra och småfåglar kvittrade någonstans inne i skogen.

Jag var tvungen att stanna, flåsa lite, låta benen vila och bara njuta av att jag har möjligheten att få ge mej ut i naturen och bara uppleva allt. Jag vände mej om och såg mina spår i snön. Bara mina spår och stilla, vit snö. Jag lyckofnittrade lite för mej själv och fortsatte pulsa fram. Snön blev djupare och farten minskade drastiskt. Men jag njöt! Jag njöt, pulsade och skrattade högt för mej själv. Detta är ren och skär lycka!

Efter fem kilometer kom jag ut på plogad väg igen och fick några kilometer där innan det var dags igen. Ut i skogen, ut i snön, rakt ut i glädjen.

Att springa så här är inte något kvalitetspass om man tittar på tider, snittfarter och pulszoner. Men det är bannemej ett kvalitetspass när det kommer till löpglädje, lyckorus och glädjeskutt i själen. Lägg till grymt bra benträning, hög puls massor av frisk luft och extra tid in på löpkontot.

Så jag njuter av varje dag jag får springa i snön. Får pulsa med snön långt upp på vaderna, får tassa där ingen tassat innan.

När barmarken kommer igen, då kan jag springa fort. Nu vill jag bara njuta.

Älskade snö! Stanna länge.

Vintern bäddar in allt i vackert vitt

Snö en bit upp på vaderna får pulsen att öka
Bara mina fotspår och orörd snö
Så himla lycklig!

Långpanna, pizza och pyssel

Igår var det dags för långpass för benen. 30 km stod på schemat och jag hade kollat med Tess om hon var sugen på att hänga med. Det var hon, vilket jag var väldigt glad för. Det är alltid trevligt med kul sällskap på löprundorna.

Vi stämde träff på Kransmossen, gav oss iväg. Upp i skogen och in till isen. Det var vansinnigt halt och isigt och vi fick lov att gå på många håll. Massa fniss och många oh! när fötterna gled iväg. Efter 10 km skogsslir kom vi ut på asfalt och med stadslöp och jag trodde att det skulle bli bättre underlag men tji fick jag. Det var härlig svartis på asfalten och fötterna bara slant iväg i frånskjutet. Jag började känna mej lite sliten i kroppen när vi närmade oss 20 km, mycket för att jag spände mej mycket när jag sprang. Benen, ljumskarna och axlarna var superstela men vi hade en bit kvar så det var bara att bita i.

Efter 28 km var vi tillbaka vid bilarna och bestämde oss för att vi var nöjda. Det kändes inte så spännande att halka runt två km till bara för att. 28 km var helt tillräckligt och tack vare underlaget så var jag trött och lite sliten i kroppen. Dessutom hungrig som en varg.

Trots att det var en tung och seg runda så var jag nöjd med att kroppen ändå orkar. Jag har inte sprungit så långt sen tre-timmars i Växjö. Och alltid härligt att ha ett roligt sällskap. Man hinner avhandla både det ena och det andra på långa distanser.

Så trött efter dagens isdans

Susade hem och landade omgående på yogamattan för att försöka släppa lite på spänningarna jag drog på mej under passet. Galet skönt att få sträcka ut ordentligt efter löpningen. Jag försöker bli bättre på att ta hand om kroppen genom styrka och rörlighet.

Efter yoga, en varm dusch och lite mat och vila trillade jag i mina mysbrallor och drog till Camilla för lite pyssel inför nästa helg. Är det inte världens bästa grej att man kan hänga med sina kompisar en lördag osminkad och i mysbrallor? Det är bannemej vänskap!

Vi delade på en pizza ( japp, jag äter sån mat ) och plockade fram en massa tyger, saxar och glittrande saker och gick loss på vårt lilla projekt. Vi fnissade, klippte, knöt och fick hela köket att glittra innan vi vart klara.

Pizza med pimp

Visst är det fina färger?

Håll utkik nästa vecka så får du se vad vi ska med allt till! Och japp! Jag ÄLSKAR att klä ut mej och gör jag det går jag ALL IN. Och tur att Camilla är exakt likadan! Vi kommer ha så kul.

Resten av denna helgen kommer gå till att yoga, vila och ta en kortare löprunda för att samla ihop de sista km i min veckodistans.