Älskade kropp

Det här med kroppshets och vems kropp som är vacker är ett hett ämne som många har åsikter om och många eldar upp sej över. Ordet kroppspositivism trendar och jag uppskattar det på så många sätt, men det blir lite snedvridet emellanåt med. Det känns ibland som att vissas kroppar är värd mer ”positivism” än andra.

Det är så dumt! Du har en kropp! Den är din! Det är bannemej positivt!

Vi behöver bli bättre på att älska våra kroppar. De är starka, de bär oss genom livet och de duger alltid som de är. DU duger alltid som du är. Det spelar ingen roll om din kropp är smal, rund, fladdrig, gropig, mjuk eller sned.

Lätt för dej att säga, tänker någon nu, du som är smal och inte har fött några barn. Det är sant, men jag kan inte rå för mina gener. Och varför jag inte har fött barn, det har ingen med att göra.

Jag råkar dessutom gilla att träna och röra på mej, vilket leder till att min kropp lättare håller sej i en viss form. Tycker jag att min kropp och mitt utseende är perfekt? ABSOLUT inte! Jag har , precis som de flesta åsikter om mitt utseende.

Innebär det att jag inte älskar min kropp? Verkligen inte! Jag ÄLSKAR min kropp för det den är. Den är stark, gör sitt bästa, även om den krånglar ibland. Japp, jag har celluliter, små tuttar och knasiga tånaglar men det är ingen ko på isen! Den funkar! Den är glad! Den är stark!

Jag fäller ingen bedömning i att en smal kropp skulle vara snyggare, må bättre eller vara lyckligare än en som är större.

Vad jag däremot blir upprörd över är när någon kommenterar en annans kropp på ett negativt sätt!

Att någon säger att de blir illamående över att se en stark kvinnokropp i träningskläder. En kropp som fött barn, som orkar springa långt och som är i detta fall vältränad. Vad i denna kropp gör någon illamående?

Att någon som tränar si och så mycket borde bara mer vältränad, mer slimmad, ha tydligare muskler. Trots att hen är lika stark som Pippi Långstrump.

Eller spy galla över en mjuk mage som burit många barn, ben med skrattgropar och varma armar som ger de bästa kramarna? Varför tar hon sej inte i kragen och kommer i form?

En kropp med några kilo för mycket som dansar zumba så att stjärnorna strålar och som älskar livet.

Vems kropp är vackrast? Vems kropp är värd beundran. Vems kropp får någon att må illa?

Du är ALLTID vacker och alla former är vackra! Kom ihåg det!

Lång, kort, smal, stark, rund, fyrkantig, päronformad. Du med långt hår, inget hår, sneda tänder, fräknar eller med olikfärgade ögon. Du med krokiga tår, skrangliga knän och starka armar!

Du är vacker och strålande och underbar! Det kroppspositivism! Att se att alla kroppar är vackra! Oavsett! Punkt!

Anmälan öppen till Mom On Retreat!

Nu öppnar anmälan till Mom On Retreat!

Passa på och skäm bort dej med ett härlig event fyllt av träning, skratt, god mat, bubbel och spa-tid! Ett event skapat för att hylla och stärka alla fantastiska mammor ( och kvinnor ) där ute!

Anmäler dej gör du via denna länken.

Mom On Retreat

Stenungsbaden, Stenungsund 12-13 oktober

PROGRAM

Lördag

9:00 Välkomna

9:30 Corepass 1, grundläggande bålkontroll, bålens funktion och korrekt aktivering. Vi går igenom hur bålens olika muskler fungerar och hur du tränar dem säkert och effektivt, samt pratar om hur bål och bäckenbotten hör ihop.

10:30 Mellanmål

11:00 Styrkepass, effektiv hemmaträning för hela kroppen, massor av övningstips och inspirations

12:00 Lunchbuffé

13:00 Föreläsning, kvinnlig smärtproblematik och kvinnlig självkänsla, här pratar vi både om hur du som kvinna kan stärka kroppen och motverka ryggproblem, instabilitet i höft och bål, smärta i nacke och axlar, men vi går även in på orsakerna till kvinnors ökande stress, utmattning och psykisk ohälsa. Vad beror det på och hur kan vi påverka det?

14:30 Flow, ett avkopplande pass med fokus på rörlighet, stretch, mindfulness och andning.

15:30 Mellanmål+SPA-tid. Vi rekommenderar även ett dopp i havet!

18:00 Fördrink

18:30 2-rätters middag

Söndag

8:00 Powerwalk/morgonjogg, två grupper

9:00 Frukostbuffé

10:00 Corepass 2, fortsatt bålaktivering, tuffare övningar och individuell anpassning av övningsval.

11:15 Konditionsträning utan hopp. Ett inspirerande pass med pulsträning som är skonsam för knän, bål och bäckenbotten.

12:15 Lunchbuffé

13:30 2&2 – ett pass fyllt av glädje, skratt och svett, men även inspiration för träning med vänner, partner eller kanske barnen? Här står samarbete i fokus!

14:30 Avslutning

ANMÄLAN

Kostnad 2995kr vid bokning innan 1 september, där efter 3295kr

Betalning sker med swish inom 10 dagar från anmälan eller på faktura inom 10 dagar ( fakturaavgift på 39 kr tillkommer). Enkellrumstilläg 550kr. Anmälan är bindande men du kan sälja din plats om du får förhinder.

I anmälningsavgiften ingår boende i dubbelrum, alla träningspass, föreläsning, alla måltider samt tillgång till SPAet lördag eftermiddag. Ni har även tillgång till hotellets gym hela helgen. Dessutom får all deltagare en fin goodiebag från våra samarbetspartner.

Välkomna!

Semester och detox

Då är vi igång igen, tillbaka från semester, full fart framåt.

Jag har medvetet tagit ett stort steg bort från sociala medier, bloggar och liknande. Känt att jag varken haft ett behov av att ha telefonen på mej hela tiden eller att uppdatera mej och andra om vad som händer.

Vissa dagar har telefonen legat kvar på bordet hela dagen och jag har bara kikat av den på kvällen. Jag satte autosvar på mailen och pratade in ett semestermeddelande på telefonsvararen.

Det har verkligen varit skönt att släppa telefonen och bara få vara. När den är med så är det ju alltid en ”press” att titta i den. Har det kommit något Mail? Vad har hänt på Instagram? Jag har ärligt talat inte känt någon större lust att varken skriva eller posta inlägg. Visst har jag lagt några, men betydligt färre och jag backade från bloggen. Så skönt!

Istället har jag läst böcker, vilat, sprungit lite, badat, varit i Stockholm med familjen, tränat, kastat frisbee, tagit en öl, haft två ljuvliga dagar i Köpenhamn på tu man hand med min blondin, sovit länge, druckit kaffe och bara varit. Njutit och tagit dagen som den kommit. Precis så som det ska vara på semestern. Och så har jag ju fyllt år. Lycka att jag fått ett år till!

Detoxat från sociala medier och uppgraderat mej i verkligheten.

Nu ser jag dock fram emot hösten och allt kul som kommer att hända.

  • Roliga event, vi släpper fler inom kort
    Nepal resan
    Att jobba som ledare för RunAcademy
    Jobba med mammamage
    Träffa alla mina härliga kunder igen

Det och mycket mer.

Nu taggar vi inför hösten och ser till att det blir toppen!

Ledig helg!

Efter två intensiva jobbhelger med fantastiskt roliga event kändes det ändå skönt att få ha en helg hemma utan jobb.

Jag har verkligen sett fram emot denna helgen. En helg utan måsten och att få lite tid att hänga med familjen. Framförallt att få lite tid med småfolket eftersom det varit lite hackigt i mitt schema sista tiden och vi bara haft korta stunder att ses på.

Men det bästa med helgen är att slippa vakna av väckarklockan! Fy bubblan vilken frihet det är! Att få sova tills man sovit klart måste vara det bästa som finns. Det och att dricka kaffe i lugn och ro, gärna i morgonrock!

Lördag förmiddag bestod av en tripp till tippen där några var överlyckliga över att få kasta saker så det gick sönder och sedan en löprunda för mej. Kunde springa i shorts igen vilket gör mej lite extra glad. Snöblandat regn och tre grader i maj har inte varit superinspirerande. Att jag dessutom förhandlade om rundan från 8 km, till 10 km för att sedan sluta på 12 km var ett plus i kanten. Kämpar verkligen med löpningen nu då mina ben verkar ha glömt att de faktiskt gillar att springa.

På eftermiddagen åkte vi in till stan alltihop för att spela shuffleboard. Vi körde tjejerna mot killarna och vi kan ju säga att det var en förkrossande 2-0 seger för oss tjejer. Who run the World? Girls!

Efter att bokstavligen sopat banan med grabbarna körde vi ett restaurangbesök och kvällsmat ute. Jag har lördagar som ” fri dag” när det kommer till kosten men försökte ändå äta bra mat. Men visst slank det ner någon godisbit på kvällen hemma sen.

Idag var det distanspass med fint sällskap i form av Therese som stod på agendan. Agerade rejäl bromskloss på henne då hon hade en återhämtnings runda på schemat och jag bara skulle kuta. Två timmar senare så hade vi hunnit i kapp med livet och jag susade hemåt.

Nu kör jag bästa After Run varianten med en bra bok och en stor kopp kaffe. Ska se om jag kan få med tonåringen till gymmet i kväll.

Hoppas att du med haft en riktigt härligt helg och hunnit vila och andas.

SöndagSpring med Therese
Inte allt för ofta vi får med alla på en bild!!
Älsk på lediga dagar i solen

ÄVENTYRSLÖPNING

Efter att tillbringat lördagen med att heja på alla grymma ultralöpare tillsammans med Camilla kände både hon och jag att det spratt i våra gamla ben och vi var så sugna på att ge oss ut.

Vi bestämde oss för äventyr- och njutningspring. Laddade våra västar med vätska och energi och gav oss iväg.

Ingen press på tid och prestation. Vill man gå så går man, vill man stanna och titta på en sten så gör man. Behöver man klappa mossan så är det mer än okej. Känner man sej tveksam på om man ska ta höger eller vänster i en korsning, killgissar man och tar eventuella konsekvenser. Eller så springer man lite åt ena hållet, ändrar sej springer tillbaka och ändrar sej igen. Blir man sugen på en liten stig som ser lockande ut så följer man den. Och framförallt, hittar man en tjärn med solsken och glitter så stannar man en stund och bara andas och njuter.

För visst måste det vara det som är livskvalitet? Att få göra precis som man vill? Att ha möjligheten att få njuta av vår vackra natur? Att få vara ute exakt så länge som känns bra. Att inte alltid pressa och stressa utan bara få ta in intryck i lugn och ro?

Lyxen av att släppa all tidspress, lyxen av att ha en kropp som orkar och kan vara ute i timmar, lyxen av att ha en vän som älskar detta precis som jag, lyxen av att bara få leva!

Visst är skogen magisk!?
Paus och njutstund
Energi ut, energi in
Livet liksom

Kan det bli lyxigare än såhär?

Äg DIN träning!

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med träning. För vem du tränar för och vem som bestämmer vad som är rätt och riktigt?

Jag har på sociala medier stött på lite olika frågor om hur långsamt snigelfart är, om man får tillgodoräkna sej sträckor man eventuellt går på under löprunda, hur snabbt man måste springa en viss distans för att våga ställa upp i ett lopp.

Givetvis kan du applicera frågorna på styrka, hur tunga lyft orkar du göra? Hur många repetitioner och hur ofta tränar du? Vad tar du i ett marklyft eller bänk? Är mina 50 kg i frivändningar sämre än den som tar 90 kg? Vem bestämmer det?

Som löpare är nog den vanligaste frågan man får ”Hur snabbt springer du milen på?”

Som om det är någon sorts måttstock på hur bra man är?

Vem bestämmer hur DIN träning ska vara?

Är du en elit löpare/atlet så förstår jag man givetvis har krav och mål som krävs för att prestera och få ställa upp i tex OS. Men… den största majoriteten av vi som tränar är goa glada motionärer som tränar för att vi mår bra av det, vi tycker det är roligt och vi njuter av vår träning.

Vem bestämmer vilken fart som är långsam? Eller om du får gå eller inte?

Jag säger absolut inte att man inte får/ska mäta sin träning eller vara målinriktad. Personligen älskar jag min statistik och tycker att det är fantastiskt att köra hårda intervaller och jaga tider, distanser och så vidare. MEN får jag inte njutspringa och bara få springa som kroppen och själen vill så är det inte värt någonting. Jag tränar ju främst för att jag tycker det är roligt, härligt och underbart.

Ibland upplever jag ett visst mått av snobberi inom träningsvärlden och det gör mej så irriterad. Springer du inte milen på under 40 minuter är du inte en löpare. Har du inte rätt utrustning är du inte på riktigt. Att springa kortare än 15 km är onödigt. Har du inte lopp inplanerade så gills din löpning inte. Bara för man uttrycker att man vill nå en viss distans så innebär det inte per automatik att man vill springa det på en viss tid eller under ett lopp.

Känslan, glädjen, upplevelsen, endorfinruset och dina egna mål är det som räknas. Inte vad någon annan tycker eller tänker om det. Skaka av dej omgivningens mål, krav och tyckeriande över din träning och äg din egna träning! Vill du springa, stanna, fika och fota i ditt härliga mysiga tempo så gör du det! Vill du pressa dej allt du har, låta hjärtat slå dubbelslag och svetten spruta så gör du det. Vill du mäta tid, distan, kadens och puls så gör du det! Med gör det för att DU vill! Inte någon annan!!

Som en klok vän uttryckte det.

”Jag tycker andra ska skita i hur långt folk springer. Vissa löpare är så osköna. De borde vara glada över att de kan springa.”

Så träna för DIN skull! Prestera när och hur DU vill! Njut av din träning på det sätt som passar DEJ! Och glöm aldrig att allt du gör räknas, betyder nått och slår alla andra tyckare på fingrarna. Speciellt de som sitter i soffan och tycker!

Stanna upp, andas och njut!

Vänliga Veckan

Vi kan väl alla vara överrens om att det inte behövs fler troll och hatare här i världen? Jag blir så trött och less ibland när jag scrollar igenom internet och ser hur det alltid finns folk som ska trycka ner och tycka negativt om andra människors prestationer och tankar. Personligen har jag inte råkat ut för något sådant utan har bara fått kärlek och pepp på mina sociala medier och oftast i det verkliga livet med. Jag är galet tacksam för det!

Det är vänliga veckan och jag vill verkligen lyfta tanken om att vi ska vara vänligare mot varandra. Visst mår vi mycket bättre av att ge kärlek och pepp än hat och elaka kommentarer?

Svaga,småaktiga människor stärker sitt ego genom att hata och trycka ner andra.

Starka, vackra människor lyfter upp och värdesätter andra människor.

I min värld lyfter starka människor varandra och hyllar och stöttar. Starka människor gläds med andra människors framgång och vågar ge kärlek till andra när de behöver det eller bara för att starka människor har lite extra kärlek att strössla över sina medmänniskor. Starka människor dömmer inte andra hur de sköter sitt liv utan supportar och kommer med uppmuntrande tillrop. Starka människor vågar sträcka ut en hand till den som behöver hjälp och lyfter upp utan att tveka.

Starka människor har en kram över till den som behöver och håller extra länge om det behövs. Starka människor fäller inte otrevliga kommentarer om hur någon ser ut eller vilka kläder/hårfärg/vikt någon har utan ser det fantastiska och vackra i sina medmänniskor.

Starka människor vågar be om hjälp när de behöver hjälp och vågar ta emot hjälp när den erbjuds. Starka människor vågar möta sina medmänniskor med ett leende och öppet sinne.

Visst vill vi alla vara den starka människan och visst finns det dagar då vi kanske inte alltid har den kraften att vara den bästa, gnistrande personen men det finns ALDRIG en ursäkt till att medvetet trycka ned någon genom att fälla otrevliga kommentarer, sitta och gömma sej bakom tangentbordet och hata eller att medvetet frysa ut någon.

Visst vill du, tillsammans med mej, försöka göra världen till en mer kärleksfull plats där alla får rum, exakt som de är? Jag är mycket väl medveten om att man inte tycker om alla eller inte kommer överens med alla men det finns aldrig en ursäkt att sprida hat.

Var stark, var vacker!

Låt oss sprida lite extra kärlek denna veckan, ge någon en komplimang som du inte känner. Krama om de som står dej nära. Sträck ut en hand till den som behöver det och glöm inte att uppskatta dej själv för att Du är fantastisk.

Kärlek och glitter

Långpanna, pizza och pyssel

Igår var det dags för långpass för benen. 30 km stod på schemat och jag hade kollat med Tess om hon var sugen på att hänga med. Det var hon, vilket jag var väldigt glad för. Det är alltid trevligt med kul sällskap på löprundorna.

Vi stämde träff på Kransmossen, gav oss iväg. Upp i skogen och in till isen. Det var vansinnigt halt och isigt och vi fick lov att gå på många håll. Massa fniss och många oh! när fötterna gled iväg. Efter 10 km skogsslir kom vi ut på asfalt och med stadslöp och jag trodde att det skulle bli bättre underlag men tji fick jag. Det var härlig svartis på asfalten och fötterna bara slant iväg i frånskjutet. Jag började känna mej lite sliten i kroppen när vi närmade oss 20 km, mycket för att jag spände mej mycket när jag sprang. Benen, ljumskarna och axlarna var superstela men vi hade en bit kvar så det var bara att bita i.

Efter 28 km var vi tillbaka vid bilarna och bestämde oss för att vi var nöjda. Det kändes inte så spännande att halka runt två km till bara för att. 28 km var helt tillräckligt och tack vare underlaget så var jag trött och lite sliten i kroppen. Dessutom hungrig som en varg.

Trots att det var en tung och seg runda så var jag nöjd med att kroppen ändå orkar. Jag har inte sprungit så långt sen tre-timmars i Växjö. Och alltid härligt att ha ett roligt sällskap. Man hinner avhandla både det ena och det andra på långa distanser.

Så trött efter dagens isdans

Susade hem och landade omgående på yogamattan för att försöka släppa lite på spänningarna jag drog på mej under passet. Galet skönt att få sträcka ut ordentligt efter löpningen. Jag försöker bli bättre på att ta hand om kroppen genom styrka och rörlighet.

Efter yoga, en varm dusch och lite mat och vila trillade jag i mina mysbrallor och drog till Camilla för lite pyssel inför nästa helg. Är det inte världens bästa grej att man kan hänga med sina kompisar en lördag osminkad och i mysbrallor? Det är bannemej vänskap!

Vi delade på en pizza ( japp, jag äter sån mat ) och plockade fram en massa tyger, saxar och glittrande saker och gick loss på vårt lilla projekt. Vi fnissade, klippte, knöt och fick hela köket att glittra innan vi vart klara.

Pizza med pimp

Visst är det fina färger?

Håll utkik nästa vecka så får du se vad vi ska med allt till! Och japp! Jag ÄLSKAR att klä ut mej och gör jag det går jag ALL IN. Och tur att Camilla är exakt likadan! Vi kommer ha så kul.

Resten av denna helgen kommer gå till att yoga, vila och ta en kortare löprunda för att samla ihop de sista km i min veckodistans.

Nya vänner

Jag är fortfarande vansinnigt nöjd med min prestation i lördags och njuter av att min kropp känns bra och stark . Den är bannemej helt grym som orkar hålla igång så länge och faktiskt mår helt ok efteråt.

Jag är snäll mot den nu och låter den vila när den var så duktig och krigade på under sex timmar. Vila innebär dock inte att jag ligger på sofflocket och käkar godis, eller tja, i söndags gjorde jag det, men sen har jag kört lite cirkulationsträning. Jag har cyklat lugnt, promenerat och kört rörlighet. Försöker äta ordentligt men jag har inte riktigt fått igång aptiten efter loppet men det kommer.

Jag har funderat en hel del på ett samtalsämne som Karolina och jag avhandlade under vår lilla joggingtur och det är på en av de mest positiva egenskaperna löpningen gett mej utöver själva träningen. Alla sjukt sköna människor jag har lärt känna!

Som vuxen är det inte alltid så lätt att skaffa nya vänner men jag har verkligen fått många nya fina vänner som jag delar ett stort intresse med.

Ingen av de personer som betydde så mycket för mej i lördags hade jag ALDRIG känt utan vår gemensamma kärlek – löpningen.

Jag hade till exempel aldrig lärt känna Karolina om det inte var för löpningen. Att få följa hennes resa har varit fantastisk.

Camilla lärde jag känna via internet först, via ett löpforum, där vi konstaterade att vi bodde i samma stad och bestämde oss för att ta en runda tillsammans. Löprunda nummer två var BUM, Borås Ultra Maraton där vi krigade oss igenom skogen tillsammans utan att egentligen känna varandra, men där lärde vi VERKLIGEN känna varandra och har sedan dess hängt ihop. Vi är lite som ett gammalt gift par, springer på rätt sida av varandra, muttrar och fräser när det krävs och asgarvar sedan åt varandra. Löpningen är på så sätt befriande. Man får lov att vara lite tjurig och grinig bara det går över när man är klar.

Jag är tacksam för min coach Kalle och hans enorma hjärta och för att han verkligen har fått mej att våga utmana mej själv.

Fantastiska människor som Therese och Skruven som har så mycket glädje, värme och kunskap att dela.

Min blonda karl som jag har date med i löpspåret. Tysta, sida vid sida. Kämpar tillsammans. Kärlek och svett. Kan inte be om bättre date.

Min kollega Madeleine, som jag fick nys om via en annan springkompis och som jag bokade träff med. Vi klickade bums och började samarbeta och delar kärleken till löpningen.

Mina klubbkompisar i SOK Knallen, hängivna, trevliga och sociala.

Så funderar du på att börja springa? Gör det!!! Du kommer lära känna så många härliga, knasiga, envisa, givmilda och starka personer som du verkligen kan ha kvalitetstid med. För tusan vilken kvalitetstid man har i löpspåret. Det har avhandlats högt och lågt i mina löparskor. Vi har skrattat och gråtit. Pratat liv och död. Man hinner lära känna varandra ordentligt när man springer ihop. Jag älskar löpningen för det den gör med min kropp, mitt huvud och min själ. Och jag älskar löpningen för att den har berikat mitt liv med så många fantastiska personer.

Så, börja spring!